Nedläggningar av skolbibliotek och biblioteksfilialer hämmar kommande generationers förutsättningar till ett rikt ordförråd

Böcker utgör en viktig bas i barns utveckling och är till för att lära dem bland annat mera och annat än de själva kan uppleva. De kan berätta om gångna tiders människor och deras samhällen; om dessa och andra människors tankar, känslor och erfarenheter; de stimulerar fantasi, vilje- och känsloliv och de ger - framför allt - ett rikare ordförråd och därmed bättre förmåga att uttrycka egna tankar och känslor.

När politiker - så som nu sker i både Katrineholm och Vingåker - beslutar lägga ner biblioteksfilialer och skolbibliotek hotar de inte bara demokratin utan utarmar även stora delar av kommande generationers förutsättningar till ett rikt ordförråd och dess fördelar. Många människor kommer med största sannolikhet därmed få ett sämre försvar mot dem som försöker påverka dem, driva dem åt något håll och kanske till och med lura dem (vilket i och för sig också skulle kunna vara syftet). Många kommer dessutom få sämre självförtroende och minskad trygghet, vilket är en obestridlig bieffekt av dåligt ordförråd.

Människor som har ett dåligt ordförråd blir ofta språkligt handikappade för livet. En språkfattig människa ställs många gånger utanför gemenskapen. Hon förstår inte och riskerar själv att inte bli förstådd. Fler och fler människor blir i dagens samhälle utslagna och ofta drabbas de språkligt handikappade svårast. Brister på ord föder dessutom inte sällan våld.

Vårt så kallade informationssamhälle kräver allt större förmåga av individen att kunna uttrycka sig och att förstå. Språket är viktigt för den sociala anpassningen i stort. Språkliga miljöer har alltid fostrat språkriktiga människor, medan språkfattiga miljöer givit språkfattiga individer. Forskning visar också att barn som lever i språkfattiga miljöer även i fortsättningen blir språkfattiga, medan de i språkrika miljöer får en bra språklig utrustning och därmed rikare möjligheter att lära sig, att kunna och att behärska.

Allt detta verkar de små sexåriga barnen i Marmorbyn kunna förnimma och förutse. De protesterar mot förestående nedläggning av sin biblioteksfilial. http://www.kkuriren.se/kkuriren/standard_artikel.php?id=236508&avdelning_1=101&avdelning_2=102 Barnen agerar – medan de vuxna resignerar. Är det så det ska vara?