Ulf Lundell, Sveriges största rockpoet, enligt mig, lär en gång ha sagt (i mental förvirring och under påverkan av viss stimulantia!?) "även en inställd spelning är en spelning".
Nu verkar tjänstemän och politiker inom service- och teknikförvaltning respektive nämnd tänka på liknande vis angående Katrineholms badhus, Aquarena. Aquarenadelen i badhuset Aquarena har sedan en lång tid varit stängd för reparation (där man för övrigt tvistar om byggfusk och om vem som ska stå för renoveringskostnaderna). Under tiden åläggs besökare betala samma entréavgift som tidigare då faciliteten fortfarande kunde utnyttjas till fullo! Detta skulle kunna jämföras med att Liseberg stänger hälften av sina åkattraktioner, att Skara sommarland slår igen vattenlandet eller att Kolmårdens djurpark gör sig av med halva djurbeståndet utan att ge avkall på entréavgiften. Hur skulle dessa nöjesparkers besöksfrekvens påverkas och hur skulle allmänheten ställa sig gentemot ett sådant förfarande? Jo, givetvis skulle besöksfrekvensen svikta betydligt och deras rykte vanhedras avsevärt. Dessa nöjesparkers enda alternativ hade varit att tillmötesgå sina kunder med kraftigt reducerade avgifter anpassade till utbudet!
När jag ställer frågan: varför taxan för besök i Katrineholms badhus fortfarande är densamma nu, under renovering av Aquarena, som innan, då även den faciliteten ingick i entréavgiften, svarar fritidsavdelningens chef, Jonas Thorsell följande:
Hej Kenneth
Taxor och avgifter är en fråga som beslutas av kommunfullmäktige, alltså kan jag inte ändra dessa hur som helst. En viktig sak att beakta är de ekonomiska. Ett bad i badhuset kostar 10 kr för de yngsta upp till 50 kr för en vuxen. Tittar man då på kostnaderna för att driva ett bad så ser man att ett bad hos oss kostar ca 130 kr med eller utan Aquarena, plus kapitalkostnad. Jag är mycket ledsen över att vi inte kan erbjuda dig/er de faciliteter som du hade tillgång till när Aquarenan var öppen. Jag erbjuder de som köpt årskort/halvårskort viss kompensation efter som de köpt en vara vi inte kan leverera idag. Vad gäller engångs entré har du valet att bada eller att avstå.
Om du vill diskutera saken mer är du välkommen att ringa mig.
Med vänlig hälsning
Jonas Thorsell
Mina reflektioner på Thorsells svar är dessa:
- Jag förväntade mig för det första aldrig att Thorsell på eget initiativ skulle sänka avgifterna till Aquarena, utan hyste endast förhoppning om att ämnet skulle tas upp för diskussion vid nästa nämndsammanträde eftersom det bland allmänheten i Katrineholm uttryckts missnöje med dagens lösning.
- De 130 kronor som varje besökare kostar kommunen skulle kunna vara betydligt mindre om avgifterna var lägre och därigenom besöksfrekvensen högre. Besöksfrekvensen har också dalat betydligt efter aquarenas stängning vilket är statistiskt bevisat.
- Ett kommunalt badhus är en skattesubventionerad kommunal inrättning. Ett badhus fyller samhälleliga syften såsom rekreation och friskvård och kan omöjligt vara ämnat att drivas med vinsthänseenden.
- Om man förutsätter att kommunen har tecknat ett väl genomtänkt kontrakt med företaget som undermåligt en gång byggde Aquarena och därmed kommer att vinna tvisten blir det extra klirr i kommunkassan när tvisten är löst. Kommer dessa pengar mig som badhusbesökare då tillgodo? Jag har ju trots allt finansierat något som kommunen i efterhand blivit ersatta för.
- Om, hualigen!, kommunen däremot förlorar tvisten. Kommer då de som upphandlade avtalet på något sätt hållas ansvariga för de kostnader som de då åsamkat kommuninvånarna?
- Finns det risk för att entréavgiften kommer att höjas när renoveringen av Aquarena är klar? Att man sedermera anser att besökare får mer valuta för pengarna än innan (medan Aquarena renoverades) och därmed hoppas att alla glömt att ingen kompensationssänkning skedde under renoveringstiden?
- Thorsells argumentation, att var och en själv väljer om man vill bada eller inte är knappt värt att bemöta. Han verkar tro att frågan endast handlar om vuxnas badvanor (när man talar om aquarena!). För mig är det uppenbart att det är barnen som är de stora förlorarna. Många föräldrar ser inte att de får valuta för pengarna genom att ta med eller skicka sina barn till Katrineholms badhus nu när inte Aquarenadelen är öppet. En sänkning av entréavgifterna skulle kunna ändra på det och även bidra till att föräldrar finner alternativa sätt att umgås med sina barn. Det gynnar dessutom de barn vars föräldrar inte följer med samt samhället i största allmänhet att barnen har någonstans att vara och där de hålls under någorlunda uppsikt i stället för att de drar omkring på stan. Detta sagt utan att på något sätt anse att badhuset är en alternativ ungdomsgård eller annan barnpassningsinstitution. Det fyller dock en viktig funktion för aktivering av de barn som ofta inte har så mycket annan sysselsättning på fritiden än att roa sig i kommunens badhus.
Lundell må ha varit ursäktad av att han under tiden för sitt uttalande genomled en livskris med hög alkoholkonsumtion där inte alltid den mentala hälsan var på topp. Thorsells och andra ansvarigas ursäkt verkar vara förborgad i den ständigt närvarande ickerationalismen. För dessa potentater är ett besök på Aquarena ett besök på Aquarena även om Aquarena är stängt! Min erfarenhet är dock att allmänheten endast i största mån är beredd att betala för vad man får och föreslår därför en halvering av entréavgiften under renoveringsperioden. Därmed är jag också övertygad om att den för tillfället kraftigt dalande besöksfrekvensen kommer att återhämta sig och kanske även nå oanade höjder. Det måste väl ändå vara bättre att ha ett stort antal besökare som var för sig betalar lite mindre om detta inbringar en större totalsumma än färre besökare som enskilt betalar överpriser för något som i slutändan resulterar i både sämre totalekonomi och vanhelgat rykte.
tisdag 30 september 2008
måndag 29 september 2008
Ekonomichef, Anne Johanssons, svar angående Katrineholm kommuns försenigsavgifter och inkassokrav.
I ett mail till Katrineholm kommuns biträdande kommunchef, Mattias Jansson ställdes, följande fråga och hemställan av mig den 10:e september:
Vem har orsakat kostnaderna för de prekära förseningsavgifter och inkassokrav som åsamkats skattebetalarna i Katrineholms kommun? Jag önskar ta del av vem och vilka kommunala verksamheter som ansvarar för att dylika förseningsavgifter och inkassokrav uppkommit.
Hälsningar
Kenneth Malm
Jansson vidarebefordrade i sin tur frågan till kommunens ekonomichef, Anne Johansson, och hennes svar som erhölls den 15:e september lyder:
Hej!
Jag har genom biträdande kommunchef Mattias Jansson tagit del av dina frågor med anledning av den senaste tidens fokus på kommunens förseningsavgifter och inkassokrav. Jag har även läst din debattartikel i Katrineholmskuriren. Jag vill inleda med att tala om att även jag anser att det inte är acceptabelt att inkassokrav uppstår. De är - förutom den olägenhet det orsakar leverantören som drabbas - ett tecken på att något brustit i våra rutiner. De senaste fyra åren har alltså sammanlagt 25 fakturor av de drygt 250 000 faktuor som hanterats under denna tidsperiod (ca 65 000 fakturor per år hanteras) inneburit inkassokrav. Av dessa 25 , är det 5 som gått till anmärkning, medan de övriga 20 betalats innan anmärkning uppstått. De 5 som inneburit anmärkning, uppgår beloppsmässigt till ca 5 000 kr sammanlagt. Det är alltså inte en likvidmässig fråga, dvs att kommunen inte har pengar att betala med. Utan istället tecken på brister i rutinerna någonstans i fakturahanteringen, när betalning inte skett i rimlig tid. Varje post har medfört en direkt merkostnad på några hundralappar, eftersom det blivit en räntekostnad och en fast avgift. Men det är ingen ursäkt för sen betalning, utan mer en kompletterande information.Kommunens fakturahantering har under senare år genomgått en omställningsprocess, från en mer manuell till en idag alltmer elektronisk hantering. Syftet är att genom att använda ny teknik förenkla och över tiden göra hanteringen mer kostnadseffektiv. I korthet innebär det bl a att merparten av alla fakturor idag passerar en central enhet som scannar in pappersfakturor till elektronisk form, så att sedan den elektroniska fakturan kan ingå i ett systematiskt attestförfarande i organisationen. I och med att kommunen är en organisatoriskt relativt komplex organisation, med inslag som delegerat budgetansvar till olika ansvarsnivåer, skall varje faktura styras till rätt attestanter. Dessa ska i tur och ordning bl a granskningsattestera och beslutsattestera fakturan. Det innebär bl a kontroll av att fakturan är rätt, dvs varan eller tjänsten har levererats till kommunen, att rätt bokföring sker, och att betalningen godkännes. Vikten av att ha ett fungerande kontrollsystem kan inte nog framhållas. Ansvaret för fakturahanteringen i den elektroniska miljön ligger, i de delar som avser scanning av fakturor och uppbyggnad av det elektroniska leverantörsregistret, i kommunens service och teknikförvaltning. Där är det enheten för upphandling och affärer som har ansvaret. En bärande tanke är att styra inköp mot upphandlade avtal, och att successivt utveckla elektroniska fakturor från alla leverantörer i samband med inköp. När fakturakontrollen är genomförd på det sätt som ovan beskrivits, samlas dagens alla godkända betalningar i en fil som tillställs ekonomikontoret, som ansvarar för att själva betalningen sker genom direktiv till banken. Ekonomikontoret ansvarar även för att redovisningen i ekonomisystemet är korrekt, bl a att alla utbetalade poster är korrekt bokförda.Detta system har utvecklats i olika steg under de senaste åren, och jag ville ge dig denna kanske lite långa beskrivning för att försöka beskriva att ansvaret för de för sent betalda fakturorna inte i första hand går att härleda till en enskild enhet eller förvaltning. Det är vi som har det samlade ansvaret för fakturahanteringen - service och teknikförvaltningen genom sin enhet upphandling och affärer, och kommunledningsförvaltningen genom ekonomikontoret - som får ta på oss ansvaret för att inkassokrav uppstått. Under de år som uppbyggnad av de nya rutinerna skett, har det bl a varit olika problem av teknisk karaktär, vid olika tillfällen. Bland annat har det varit vissa problem med att få det nya inköps- och leveratörssystemet att kommunicera 100% väl med ekonomisystemet. Det har bl a inneburit missar i att hålla vissa betalningstider. Därutöver har användartekniken inte varit klockren, och service och teknikförvaltningen har lagt så mycket möda man kunnat på att lära alla användare det nya systemets funktionalitet, och håller kontinuerlig information till användare, ibland med viss medverkan från ekonomikontoret. Jag vill slutligen beskriva ett exempel, ett detaljproblem, som också kan bidra till att sen betalning kan uppstå. Ibland - under sommarsäsongen lite oftare än annars - mottager kommunen s k bluffakturor. Det innebär att någon sänder en faktura som inte motsvarar en levererad vara eller tjänst i hopp om att den skall "slinka igenom" det kontrollnät som kommunen likt varje annan organisation eller företag satt upp. Det betyder att även vissa korrekta fakturor kan bli stoppade i väntan på att "rätt" kontrollperson/attestant skall kunna bekräfta att fakturan verkligen avser levererad vara eller tjänst. Även helt korrekta fakturor kan därför "råka ut" för våra egna krav på kontroller av varje faktura, i synnerhet under semesterperioder när ordinarie personal inte alltid är på plats. Men, så långt som till inkassokrav av korrekta fakturor ska det aldrig behöva gå. Jag vill berätta för dig att vi inte tar med lätthet på våra betalningsrutiner, och att vi ser varje inkassokrav som ett inte acceptabelt misstag. Precis som du framhåller, är det skattebetalares medel vi förvaltar. Jag vill försäkra dig om att just insikten om det är en viktig ledstjärna i min och andras drivkraft kring frågor som rör en effektiv hantering av de olika resurer vi är satta att förvalta.Enheten för upphandling och affärer arbetar intensivt med att utveckla området elektronisk fakturahantering, med målsättningen att i slutet av året skall 40% av alla leverantörers fakturor anlända elektroniskt. Detta räknar vi med kommer att effektivisera hanteringen ytterliggare. Jag hoppas att du har fått mer information än du hade kring detta område. Tyvärr är det alltså inte så enkelt att sända över en lista med "syndabockar" som ansvariga för inkassokraven, annat än att rikta kritiken i första hand mot de funktionsansvariga enheterna, alltså upphandling och affärer och även ekonomikontoret. Vi försöker ta konsekvenserna och ansvaret genom att fortsätta arbetet med att förbättra och förfina rutinerna, och enheterna arbetar tillsammans med detta.Med vänlig hälsning Anne Andersson Ekonomichef Katrineholms kommun0150-570 85
Med anledning härav uppkommer ytterligare frågor och reflektioner som jag delgav Anne Johansson den 19:e september:
Tack Anne för din uttömmande beskrivning av kommunens fakturahanering. Det ger dock upphov till ytterligare frågor såsom…
- Vilket system kan omöjligt tillhandahålla ingående information om var eventuella brister i betalning kontra förfallodag uppstår? Har kommunen inhandlat ett faktureringssystem som inte kan ge vid handen var eventuella fel begås kommer heller aldrig, enligt mig, någon större noggrannhet eller bemödande om rätt förfarande kunna etableras hos ansvariga ute i organisationen. Alltså…kan man, eller kan man inte i Katrineholms kommun, härleda uppkomna prekära ekonomiska oegentligheter till berörda enheter och förvaltningar och därigenom ansvarig tjänsteman? Om nej, är det föremål för vidare diskussion! Om ja, tillhandahåll mig då namnen på de enheter och förvaltningar samt tjänstemän som ansvarar för uppkomna inkassokrav och förseningsavgifter!
- Har andra kommuner fortfarande kvar sin manuella fakturahantering eftersom de inte har lika många inkassokrav och förseningsavgifter och måste Katrineholm i så fall vara så snabba på ett, som det verkar, skenande tåg?
- Hur pass utprovad är det nya elektroniska system som Katrineholm valt att använda sig av för fakturahantering? Är Katrineholm ”försökskanin”?
- Har andra kommuner mindre problem med så kallade bluffakturor och vad beror det i så fall på? Eller har de andra rutiner vid hanteringen av dessa bluffakturor som Katrineholm då skulle kunna ta efter?
Tacksam för svar,
Hälsningar Kenneth
Var och en kan utifrån denna information nu fundera över Katrineholm kommuns ekonomiska administration...
Vem har orsakat kostnaderna för de prekära förseningsavgifter och inkassokrav som åsamkats skattebetalarna i Katrineholms kommun? Jag önskar ta del av vem och vilka kommunala verksamheter som ansvarar för att dylika förseningsavgifter och inkassokrav uppkommit.
Hälsningar
Kenneth Malm
Jansson vidarebefordrade i sin tur frågan till kommunens ekonomichef, Anne Johansson, och hennes svar som erhölls den 15:e september lyder:
Hej!
Jag har genom biträdande kommunchef Mattias Jansson tagit del av dina frågor med anledning av den senaste tidens fokus på kommunens förseningsavgifter och inkassokrav. Jag har även läst din debattartikel i Katrineholmskuriren. Jag vill inleda med att tala om att även jag anser att det inte är acceptabelt att inkassokrav uppstår. De är - förutom den olägenhet det orsakar leverantören som drabbas - ett tecken på att något brustit i våra rutiner. De senaste fyra åren har alltså sammanlagt 25 fakturor av de drygt 250 000 faktuor som hanterats under denna tidsperiod (ca 65 000 fakturor per år hanteras) inneburit inkassokrav. Av dessa 25 , är det 5 som gått till anmärkning, medan de övriga 20 betalats innan anmärkning uppstått. De 5 som inneburit anmärkning, uppgår beloppsmässigt till ca 5 000 kr sammanlagt. Det är alltså inte en likvidmässig fråga, dvs att kommunen inte har pengar att betala med. Utan istället tecken på brister i rutinerna någonstans i fakturahanteringen, när betalning inte skett i rimlig tid. Varje post har medfört en direkt merkostnad på några hundralappar, eftersom det blivit en räntekostnad och en fast avgift. Men det är ingen ursäkt för sen betalning, utan mer en kompletterande information.Kommunens fakturahantering har under senare år genomgått en omställningsprocess, från en mer manuell till en idag alltmer elektronisk hantering. Syftet är att genom att använda ny teknik förenkla och över tiden göra hanteringen mer kostnadseffektiv. I korthet innebär det bl a att merparten av alla fakturor idag passerar en central enhet som scannar in pappersfakturor till elektronisk form, så att sedan den elektroniska fakturan kan ingå i ett systematiskt attestförfarande i organisationen. I och med att kommunen är en organisatoriskt relativt komplex organisation, med inslag som delegerat budgetansvar till olika ansvarsnivåer, skall varje faktura styras till rätt attestanter. Dessa ska i tur och ordning bl a granskningsattestera och beslutsattestera fakturan. Det innebär bl a kontroll av att fakturan är rätt, dvs varan eller tjänsten har levererats till kommunen, att rätt bokföring sker, och att betalningen godkännes. Vikten av att ha ett fungerande kontrollsystem kan inte nog framhållas. Ansvaret för fakturahanteringen i den elektroniska miljön ligger, i de delar som avser scanning av fakturor och uppbyggnad av det elektroniska leverantörsregistret, i kommunens service och teknikförvaltning. Där är det enheten för upphandling och affärer som har ansvaret. En bärande tanke är att styra inköp mot upphandlade avtal, och att successivt utveckla elektroniska fakturor från alla leverantörer i samband med inköp. När fakturakontrollen är genomförd på det sätt som ovan beskrivits, samlas dagens alla godkända betalningar i en fil som tillställs ekonomikontoret, som ansvarar för att själva betalningen sker genom direktiv till banken. Ekonomikontoret ansvarar även för att redovisningen i ekonomisystemet är korrekt, bl a att alla utbetalade poster är korrekt bokförda.Detta system har utvecklats i olika steg under de senaste åren, och jag ville ge dig denna kanske lite långa beskrivning för att försöka beskriva att ansvaret för de för sent betalda fakturorna inte i första hand går att härleda till en enskild enhet eller förvaltning. Det är vi som har det samlade ansvaret för fakturahanteringen - service och teknikförvaltningen genom sin enhet upphandling och affärer, och kommunledningsförvaltningen genom ekonomikontoret - som får ta på oss ansvaret för att inkassokrav uppstått. Under de år som uppbyggnad av de nya rutinerna skett, har det bl a varit olika problem av teknisk karaktär, vid olika tillfällen. Bland annat har det varit vissa problem med att få det nya inköps- och leveratörssystemet att kommunicera 100% väl med ekonomisystemet. Det har bl a inneburit missar i att hålla vissa betalningstider. Därutöver har användartekniken inte varit klockren, och service och teknikförvaltningen har lagt så mycket möda man kunnat på att lära alla användare det nya systemets funktionalitet, och håller kontinuerlig information till användare, ibland med viss medverkan från ekonomikontoret. Jag vill slutligen beskriva ett exempel, ett detaljproblem, som också kan bidra till att sen betalning kan uppstå. Ibland - under sommarsäsongen lite oftare än annars - mottager kommunen s k bluffakturor. Det innebär att någon sänder en faktura som inte motsvarar en levererad vara eller tjänst i hopp om att den skall "slinka igenom" det kontrollnät som kommunen likt varje annan organisation eller företag satt upp. Det betyder att även vissa korrekta fakturor kan bli stoppade i väntan på att "rätt" kontrollperson/attestant skall kunna bekräfta att fakturan verkligen avser levererad vara eller tjänst. Även helt korrekta fakturor kan därför "råka ut" för våra egna krav på kontroller av varje faktura, i synnerhet under semesterperioder när ordinarie personal inte alltid är på plats. Men, så långt som till inkassokrav av korrekta fakturor ska det aldrig behöva gå. Jag vill berätta för dig att vi inte tar med lätthet på våra betalningsrutiner, och att vi ser varje inkassokrav som ett inte acceptabelt misstag. Precis som du framhåller, är det skattebetalares medel vi förvaltar. Jag vill försäkra dig om att just insikten om det är en viktig ledstjärna i min och andras drivkraft kring frågor som rör en effektiv hantering av de olika resurer vi är satta att förvalta.Enheten för upphandling och affärer arbetar intensivt med att utveckla området elektronisk fakturahantering, med målsättningen att i slutet av året skall 40% av alla leverantörers fakturor anlända elektroniskt. Detta räknar vi med kommer att effektivisera hanteringen ytterliggare. Jag hoppas att du har fått mer information än du hade kring detta område. Tyvärr är det alltså inte så enkelt att sända över en lista med "syndabockar" som ansvariga för inkassokraven, annat än att rikta kritiken i första hand mot de funktionsansvariga enheterna, alltså upphandling och affärer och även ekonomikontoret. Vi försöker ta konsekvenserna och ansvaret genom att fortsätta arbetet med att förbättra och förfina rutinerna, och enheterna arbetar tillsammans med detta.Med vänlig hälsning Anne Andersson Ekonomichef Katrineholms kommun0150-570 85
Med anledning härav uppkommer ytterligare frågor och reflektioner som jag delgav Anne Johansson den 19:e september:
Tack Anne för din uttömmande beskrivning av kommunens fakturahanering. Det ger dock upphov till ytterligare frågor såsom…
- Vilket system kan omöjligt tillhandahålla ingående information om var eventuella brister i betalning kontra förfallodag uppstår? Har kommunen inhandlat ett faktureringssystem som inte kan ge vid handen var eventuella fel begås kommer heller aldrig, enligt mig, någon större noggrannhet eller bemödande om rätt förfarande kunna etableras hos ansvariga ute i organisationen. Alltså…kan man, eller kan man inte i Katrineholms kommun, härleda uppkomna prekära ekonomiska oegentligheter till berörda enheter och förvaltningar och därigenom ansvarig tjänsteman? Om nej, är det föremål för vidare diskussion! Om ja, tillhandahåll mig då namnen på de enheter och förvaltningar samt tjänstemän som ansvarar för uppkomna inkassokrav och förseningsavgifter!
- Har andra kommuner fortfarande kvar sin manuella fakturahantering eftersom de inte har lika många inkassokrav och förseningsavgifter och måste Katrineholm i så fall vara så snabba på ett, som det verkar, skenande tåg?
- Hur pass utprovad är det nya elektroniska system som Katrineholm valt att använda sig av för fakturahantering? Är Katrineholm ”försökskanin”?
- Har andra kommuner mindre problem med så kallade bluffakturor och vad beror det i så fall på? Eller har de andra rutiner vid hanteringen av dessa bluffakturor som Katrineholm då skulle kunna ta efter?
Tacksam för svar,
Hälsningar Kenneth
Var och en kan utifrån denna information nu fundera över Katrineholm kommuns ekonomiska administration...
måndag 22 september 2008
Bloggeri i allmänhetens tjänst
Katrineholms-Kurirens gästkrönikör Sivert Öholm, ifrågasätter på debattsidan 11/9, bloggeriets berättigande och han hyser farhågor för ”att bloggeriet håller på att föra oss in i ett formidabelt elitsamhälle, där samhällsdebatt, kultur, politik, nöje blir en exklusivitet för ett fåtal”. http://www.kkuriren.se/kkuriren/standard_artikel.php?id=223436&avdelning_1=102&avdelning_2=112
I sju, i och för sig, vettiga och allmängiltiga punkter redogör han för hur allmänheten som mediekonsument bör förhålla sig till bloggar och till det, av andra förda, offentliga samtalet. Här kan den uppmärksamme notera Öholms syn på människans egen intelligens att själv kunna avgöra vad som är adekvat informationshämtning. Öholm förutsätter att det ytliga och glättiga regerar, och att seriös åsiktsbildning endast förs ”i de finare salongerna”. Den uppmärksamme kan även notera Öholms åsikt att samhällsdebatt, politik, kultur, nöje med mera till dags dato varit var man förunnat och att det i och med bloggeriet riskerar bli en exklusivitet för ett fåtal!!? Här är vi nog många som har missat den tids-era som Öholm verkar ha levt i, och hänvisar till.
Vi har, i och med IT – revolutionen, gått in i en ny medial tidsålder. Det seriösa bloggeriets tillkomst kommer utifrån ett behov av forum där man kan göra sig hörd och/eller finna sina åsikters gelikar. Jag instämmer helt och fullt med Öholm, i att det finns en hel del skit i bloggsfären. Men varför skulle den vara annorlunda än medievärlden och samhället i övrigt, som ändå haft åtskillig tid att anpassa sig till något bättre? Bloggsfären blir heller inte till något annat än vad vi gör den till! Vill man bidra till att föra seriös samhällsdebatt och opinion på nätet, så gör man det. Vill man däremot föra förnedringstraditionen vidare från andra medier, så gör man det! Här finns ändå bara samma ansvar som innan ”blogg-eran”. Vi kan endast, alla och envar, bidra till att försöka påverka blogg-utvecklingen i den för samhället mest gynnsamma riktningen.
Om Öholms skepsis mot det offentliga samtalet i bloggar baserar sig på att han själv tillhör(t) den tredje statsmakten, och stundom kallats debattprogrammens konung, eller om det bottnar i hans icke alltid rumsrena historia och påföljande exploatering på nätet, låter jag vara osagt. Det är dock, enligt mig, anmärkningsvärt att han innehar en människosyn som inte beaktar individens egen förmåga till sund tankeverksamhet. Han förutsätter att bloggvärlden kommer att domineras av rättshaverister, snobb-bloggare, oetik, Schulamaner och ren spekulation i intelligent dekadens. Han hävdar dessutom att bloggeriet isolerar människor ifrån varandra. Med sådana personer i den massmediala maktsfären är i alla fall jag tacksam för att det numer finns alternativa forum för samhällsdebatt.
Bloggeriet fyller en viktig funktion där var och en står fri att finna och ge argument och motargument hos gelikar och opponenter. För att demokratin ska kunna utvecklas krävs kunniga, medvetna och engagerade medborgare, vilket i sin tur kräver medier som låter olika åsikter komma fram. Bloggeriet är ett sådan media. Ett media som endast kräver en dator och en Internetuppkoppling (och gärna lite sunt förnuft). Givetvis uppfattas detta som ett makthot hos den tredje statsmakten och hos dem som hittills kunnat diktera villkoren för det offentliga samtalet. Men att enskilda människor diskuterar, debatterar och engagerar sig på gräsrotsnivå bör inte uppfattas som ett hot. Det kommer att främja demokratin och både det egna landets och mänsklighetens välfärd på lång sikt. Bloggeriet står härmed i allmänhetens tjänst. Vive la bloggeri!
I sju, i och för sig, vettiga och allmängiltiga punkter redogör han för hur allmänheten som mediekonsument bör förhålla sig till bloggar och till det, av andra förda, offentliga samtalet. Här kan den uppmärksamme notera Öholms syn på människans egen intelligens att själv kunna avgöra vad som är adekvat informationshämtning. Öholm förutsätter att det ytliga och glättiga regerar, och att seriös åsiktsbildning endast förs ”i de finare salongerna”. Den uppmärksamme kan även notera Öholms åsikt att samhällsdebatt, politik, kultur, nöje med mera till dags dato varit var man förunnat och att det i och med bloggeriet riskerar bli en exklusivitet för ett fåtal!!? Här är vi nog många som har missat den tids-era som Öholm verkar ha levt i, och hänvisar till.
Vi har, i och med IT – revolutionen, gått in i en ny medial tidsålder. Det seriösa bloggeriets tillkomst kommer utifrån ett behov av forum där man kan göra sig hörd och/eller finna sina åsikters gelikar. Jag instämmer helt och fullt med Öholm, i att det finns en hel del skit i bloggsfären. Men varför skulle den vara annorlunda än medievärlden och samhället i övrigt, som ändå haft åtskillig tid att anpassa sig till något bättre? Bloggsfären blir heller inte till något annat än vad vi gör den till! Vill man bidra till att föra seriös samhällsdebatt och opinion på nätet, så gör man det. Vill man däremot föra förnedringstraditionen vidare från andra medier, så gör man det! Här finns ändå bara samma ansvar som innan ”blogg-eran”. Vi kan endast, alla och envar, bidra till att försöka påverka blogg-utvecklingen i den för samhället mest gynnsamma riktningen.
Om Öholms skepsis mot det offentliga samtalet i bloggar baserar sig på att han själv tillhör(t) den tredje statsmakten, och stundom kallats debattprogrammens konung, eller om det bottnar i hans icke alltid rumsrena historia och påföljande exploatering på nätet, låter jag vara osagt. Det är dock, enligt mig, anmärkningsvärt att han innehar en människosyn som inte beaktar individens egen förmåga till sund tankeverksamhet. Han förutsätter att bloggvärlden kommer att domineras av rättshaverister, snobb-bloggare, oetik, Schulamaner och ren spekulation i intelligent dekadens. Han hävdar dessutom att bloggeriet isolerar människor ifrån varandra. Med sådana personer i den massmediala maktsfären är i alla fall jag tacksam för att det numer finns alternativa forum för samhällsdebatt.
Bloggeriet fyller en viktig funktion där var och en står fri att finna och ge argument och motargument hos gelikar och opponenter. För att demokratin ska kunna utvecklas krävs kunniga, medvetna och engagerade medborgare, vilket i sin tur kräver medier som låter olika åsikter komma fram. Bloggeriet är ett sådan media. Ett media som endast kräver en dator och en Internetuppkoppling (och gärna lite sunt förnuft). Givetvis uppfattas detta som ett makthot hos den tredje statsmakten och hos dem som hittills kunnat diktera villkoren för det offentliga samtalet. Men att enskilda människor diskuterar, debatterar och engagerar sig på gräsrotsnivå bör inte uppfattas som ett hot. Det kommer att främja demokratin och både det egna landets och mänsklighetens välfärd på lång sikt. Bloggeriet står härmed i allmänhetens tjänst. Vive la bloggeri!
fredag 19 september 2008
Kommunal självstyrelse är allas ansvar
En demokrati lever för och genom sina medborgare. Den äger ingen annan legitimitet än den som medborgarna ger den. Demokratins allmänna ide bygger på att den politiska makten ytterst utövas av folket. Den enskilde medborgaren bör därför inneha ett visst mått av kunskap och handlingsberedskap för att värna sina intressen. Det, i sin tur, förutsätter att medborgaren kan bilda sig en egen uppfattning om frågor som berör hennes liv, och att hon kan överblicka konsekvenserna av sina handlingar tillräckligt väl för att ta ansvar för dem. Som enskild medborgare kan man aldrig hänvisa till någon annan och säga att den personen får ta ställning för mig. Tar vi inte vårat politiska ansvar får vi de politiker som vi förtjänar. Tigandet är en tillflykt undan fördömandet av det som sker, en metod att komma ifrån den pinsamma insikten, att göra försoning med ondskan uthärdlig, att undvika ansvar med ett inte alltför tungt samvete. Den frispråkige har rättighet till delaktighet och möjlighet till påverkan, den tigande är piskad att underordna sig omständigheterna.
Demokrati kan ses som en process, en metod genom vilken ett samhälle reflekterar och genom debatt formar sina gemensamma regler. Dess beslutsmetod bygger på möjligheten att samtala och att kritisera. I regeringsformen betonas den kommunala självstyrelsens roll för demokratin på följande sätt: ”Genom den kommunala självstyrelsen kan demokratins medinflytande på angelägenheter som berör medborgarna förverkligas i vid omfattning.” Demokrati är därmed allas vårt ansvar, vi måste alla engagera oss och den som inte gör det får skylla sig själv. I ett sådant sammanhang blir politikerförakt detsamma som självförakt och det har vi inte mycket glädje av.
Kommunens mål är i första hand att tillfredsställa medborgarnas behov. Det är också medborgarna som står för den avgörande delen av finansieringen. De förtroendevaldas främsta uppdragsgivare är medborgarna; de som givit politikerna sitt förtroende att företräda dom i det gemensamma beslutsfattandet. De förtroendevalda ska därför, dels lyssna på och föra fram medborgarnas önskemål, dels prioritera mellan dessa önskemål. Det som gör en demokrati till en demokrati är inte att vi är eniga utan att vi har rätt till att vara oeniga. Ett politiskt beslut bör dock, i något så när demokratisk anda, spegla en viss opinion hos medborgarna. Allmänhetens överinseende är sedan säkert stort, även över till synes felaktiga beslut, bara beslutets grunder är klargörande, att man har utgått ifrån de som berörs och att källan till kunskapen har varit de som berörs verklighet.
De förtroendevaldas uppgift är att göra tydligt för förvaltningen vad dom förväntar sig, vilka resurser som dom ställer till förfogande, vilka resultat som ska uppnås och de begränsningar som de kan vilja sätta för förvaltningens handlingsutrymme. När dessa beslut väl är fattade måste förvaltningen få möjlighet att ta ett helhetsansvar för tillämpningen, givetvis efter att ha förankrat ett förtroende för tillämpningen i organisationen. Om förvaltningen inte anser att det är möjligt eller uppfattar det politiska beslutet stå i stark motsättning till de värden som präglar verksamheten bör protest framläggas.
De förtroendevalda är inte de enda politikerna i reell mening. Förvaltningen har stor makt på grundval av sin närvaro överallt i processen, sin kontinuitet och kunskap. Från initiativ till verkställande finns det tjänstemän. Förvaltningen avgör också vilken policy som verksamheten ska präglas av. De politiska organen fattar besluten men det är ändå förvaltningen som vidtar de konkreta åtgärderna och bestämmer vad politiken faktiskt blir. Tjänstemännen bör därför vara medvetna om att de sysslar med politik och medverkar till vem som ska få vad, när och hur. Han eller hon bör därför fundera över vilka värderingar som styr deras handlande och utifrån det bygga en självförståelse för sin roll i demokratin.
En kommuns offentliga sektor är en kollektiv tillgång. Något som tillkommit under lång tid och som ska överlämnas till framtida generationer. Det ska helst överlämnas förbättrat, men åtminstone inte försämrat. I en organisation för man vidare en kultur och ett synsätt som man assimilerar uppifrån. En organisations kultur är dess skötsel. Inom den kommunala offentliga sektorns organisation verkar politiker, tjänstemän och annan personal inom förvaltningar såsom rektorer, lärare, sköterskor, städpersonal, läkare, renhållningsarbetare med flera. Dessa personer återspeglar organisationens grundläggande värderingar utåt sett oavsett om de överinstämmer eller ej med deras egna värderingar. Att som enskild individ då gå emot någon överordnad i organisationen och ifrågasätta en policy kräver ett oerhört civilkurage. Det är lätt att det uppstår en falsk glättig yta, där alla är överens, medan det samtidigt finns ett förakt mot överheten. Ve den som vågar säga att kejsaren är naken.
Ibland behöver man dock skilja på vad någonting kostar och vad det är värt. Det kan därför tidvis vara värt att klä skott och låta det egna namnet lysa i eldskrift för det man tror på…även om det kan kosta utsatthet för vedergällning.
Demokrati kan ses som en process, en metod genom vilken ett samhälle reflekterar och genom debatt formar sina gemensamma regler. Dess beslutsmetod bygger på möjligheten att samtala och att kritisera. I regeringsformen betonas den kommunala självstyrelsens roll för demokratin på följande sätt: ”Genom den kommunala självstyrelsen kan demokratins medinflytande på angelägenheter som berör medborgarna förverkligas i vid omfattning.” Demokrati är därmed allas vårt ansvar, vi måste alla engagera oss och den som inte gör det får skylla sig själv. I ett sådant sammanhang blir politikerförakt detsamma som självförakt och det har vi inte mycket glädje av.
Kommunens mål är i första hand att tillfredsställa medborgarnas behov. Det är också medborgarna som står för den avgörande delen av finansieringen. De förtroendevaldas främsta uppdragsgivare är medborgarna; de som givit politikerna sitt förtroende att företräda dom i det gemensamma beslutsfattandet. De förtroendevalda ska därför, dels lyssna på och föra fram medborgarnas önskemål, dels prioritera mellan dessa önskemål. Det som gör en demokrati till en demokrati är inte att vi är eniga utan att vi har rätt till att vara oeniga. Ett politiskt beslut bör dock, i något så när demokratisk anda, spegla en viss opinion hos medborgarna. Allmänhetens överinseende är sedan säkert stort, även över till synes felaktiga beslut, bara beslutets grunder är klargörande, att man har utgått ifrån de som berörs och att källan till kunskapen har varit de som berörs verklighet.
De förtroendevaldas uppgift är att göra tydligt för förvaltningen vad dom förväntar sig, vilka resurser som dom ställer till förfogande, vilka resultat som ska uppnås och de begränsningar som de kan vilja sätta för förvaltningens handlingsutrymme. När dessa beslut väl är fattade måste förvaltningen få möjlighet att ta ett helhetsansvar för tillämpningen, givetvis efter att ha förankrat ett förtroende för tillämpningen i organisationen. Om förvaltningen inte anser att det är möjligt eller uppfattar det politiska beslutet stå i stark motsättning till de värden som präglar verksamheten bör protest framläggas.
De förtroendevalda är inte de enda politikerna i reell mening. Förvaltningen har stor makt på grundval av sin närvaro överallt i processen, sin kontinuitet och kunskap. Från initiativ till verkställande finns det tjänstemän. Förvaltningen avgör också vilken policy som verksamheten ska präglas av. De politiska organen fattar besluten men det är ändå förvaltningen som vidtar de konkreta åtgärderna och bestämmer vad politiken faktiskt blir. Tjänstemännen bör därför vara medvetna om att de sysslar med politik och medverkar till vem som ska få vad, när och hur. Han eller hon bör därför fundera över vilka värderingar som styr deras handlande och utifrån det bygga en självförståelse för sin roll i demokratin.
En kommuns offentliga sektor är en kollektiv tillgång. Något som tillkommit under lång tid och som ska överlämnas till framtida generationer. Det ska helst överlämnas förbättrat, men åtminstone inte försämrat. I en organisation för man vidare en kultur och ett synsätt som man assimilerar uppifrån. En organisations kultur är dess skötsel. Inom den kommunala offentliga sektorns organisation verkar politiker, tjänstemän och annan personal inom förvaltningar såsom rektorer, lärare, sköterskor, städpersonal, läkare, renhållningsarbetare med flera. Dessa personer återspeglar organisationens grundläggande värderingar utåt sett oavsett om de överinstämmer eller ej med deras egna värderingar. Att som enskild individ då gå emot någon överordnad i organisationen och ifrågasätta en policy kräver ett oerhört civilkurage. Det är lätt att det uppstår en falsk glättig yta, där alla är överens, medan det samtidigt finns ett förakt mot överheten. Ve den som vågar säga att kejsaren är naken.
Ibland behöver man dock skilja på vad någonting kostar och vad det är värt. Det kan därför tidvis vara värt att klä skott och låta det egna namnet lysa i eldskrift för det man tror på…även om det kan kosta utsatthet för vedergällning.
fredag 12 september 2008
Partipiskan viner
Oroväckande många av Katrineholms politiker uttalar missnöje och frustration över att inte få ge uttryck för sina egna åsikter i den interna och externa politiska debatten. Partipiskan viner och ni tvingas underordna er en hållning som ett fåtal starka personligheter i partiet framhävdar eller i bästa fall partimajoriteten står bakom. Vid omröstningar förmås ni med avvikande mening anmäla detta som en reservation innan den riktiga omröstningen. Ni som inte vill rösta emot eran övertygelse uppmanas att ”stanna hemma” eller hitta på någon ursäkt för att inte närvara vid omröstningen. Partiet ser helst att alla är överens. Eran framtid inom partiet kan vara slut om ni röstar emot partiets hållning eftersom det riskerar ända i att det inte bli några fler uppdrag för eran del.
En del av er verkar, i politiken, ha funnit ett bekvämt tillhåll att fly undan era vardagliga sysslor. Att med en relativt ringa insats uppbära politiska arvoden och slå dank under någorlunda gemytliga former. Ni dyker ofta upp till möten dåligt initierade och pålästa i frågor som ska behandlas och utan att till synes ha ägnat några djupare tankar åt beslutens eventuella konsekvenser. Eller har tillvant er med inskränkningen att över huvud taget kunna påverka? Att det ändå inte spelar någon roll vad ni tycker eller uttrycker! Det kommer att bli som ”ledarflocken” bestämmer i alla fall! I så fall kan man undra om ni någon gång haft förtröstan i att, genom politiken, verka för ”det goda samhället”, och om så var fallet, varför och när ni föll in i likgiltighetens och underkuvandets dimma?
Politik kräver civilkurage! Att man vågar riskera att hamna utanför den till synes etablerade ”flocken”! Att tordas stå för sin övertygelse! Men det kräver också att man är beredd att ge efter då denna övertygelse konfronteras och ertappas med brister! Inte sällan visar sig dock intuitionen vara en god ledstjärna, och att fler kommit till samma insikt som en själv då förnuftet får råda. Detta kan då ge då upphov till att man skapar en ny ”flock” eller till att man i samförstånd enas om att ersätta befintliga ledare i ”flocken” med nya.
Demokrati kommer aldrig kräva att vi alla ska vara fullständigt eniga! Demokrati kräver däremot att vi alla är beredda att försvara var och ens rätt till att ha sin egen åsikt! Men om inte ni, politiker, folkets företrädare och samhällsutvecklingens portalfigurer, törs uttrycka era egna åsikter i frågor som berör just samhället och medborgarna, samt vågar stå för dessa åsikter, hur kan ni då någonsin begära att medborgarna i sin tur ska försvara demokratin?
All heder åt Reijo Eriksson (s) som har kurage nog att ifrågasätta sitt eget partis interna demokrati. http://kkuriren.se/kkuriren/standard_artikel.php?id=223707&avdelning_1=102&avdelning_2=113&t=1123631568 Fler av hans sort behövs för att blottlägga det som är uppenbart för de allra flesta av oss. Partierna och politiken lider brist på demokrati. Partipiskan viner och ett fåtal håller i skaftet. Ingen kedja är dock starkare än sin svagaste länk.
En del av er verkar, i politiken, ha funnit ett bekvämt tillhåll att fly undan era vardagliga sysslor. Att med en relativt ringa insats uppbära politiska arvoden och slå dank under någorlunda gemytliga former. Ni dyker ofta upp till möten dåligt initierade och pålästa i frågor som ska behandlas och utan att till synes ha ägnat några djupare tankar åt beslutens eventuella konsekvenser. Eller har tillvant er med inskränkningen att över huvud taget kunna påverka? Att det ändå inte spelar någon roll vad ni tycker eller uttrycker! Det kommer att bli som ”ledarflocken” bestämmer i alla fall! I så fall kan man undra om ni någon gång haft förtröstan i att, genom politiken, verka för ”det goda samhället”, och om så var fallet, varför och när ni föll in i likgiltighetens och underkuvandets dimma?
Politik kräver civilkurage! Att man vågar riskera att hamna utanför den till synes etablerade ”flocken”! Att tordas stå för sin övertygelse! Men det kräver också att man är beredd att ge efter då denna övertygelse konfronteras och ertappas med brister! Inte sällan visar sig dock intuitionen vara en god ledstjärna, och att fler kommit till samma insikt som en själv då förnuftet får råda. Detta kan då ge då upphov till att man skapar en ny ”flock” eller till att man i samförstånd enas om att ersätta befintliga ledare i ”flocken” med nya.
Demokrati kommer aldrig kräva att vi alla ska vara fullständigt eniga! Demokrati kräver däremot att vi alla är beredda att försvara var och ens rätt till att ha sin egen åsikt! Men om inte ni, politiker, folkets företrädare och samhällsutvecklingens portalfigurer, törs uttrycka era egna åsikter i frågor som berör just samhället och medborgarna, samt vågar stå för dessa åsikter, hur kan ni då någonsin begära att medborgarna i sin tur ska försvara demokratin?
All heder åt Reijo Eriksson (s) som har kurage nog att ifrågasätta sitt eget partis interna demokrati. http://kkuriren.se/kkuriren/standard_artikel.php?id=223707&avdelning_1=102&avdelning_2=113&t=1123631568 Fler av hans sort behövs för att blottlägga det som är uppenbart för de allra flesta av oss. Partierna och politiken lider brist på demokrati. Partipiskan viner och ett fåtal håller i skaftet. Ingen kedja är dock starkare än sin svagaste länk.
Att rätta mun efter matsäck
Katrineholms bildningsförvaltnings chef, Ingrid Nandrups, ingångslön år 2003 var 36800 kronor. Samma förvaltningschefs lön år 2008 är 58000 kronor! Hon har därmed haft en löneökning med c:a 37 % under den senaste femårsperioden, eller c:a 10 %/år. Dessutom har hon en avtalspension som garanterar henne 69.5 % av slutlönen december 2009... Och sedan bedyrar vissa att det inte finns pengar inom skolväsendet till landsortsskolor, lärarlöner, skolmåltider, biblioteksfilialer med mera...
tisdag 9 september 2008
"Sveriges lustgård"
Grundläggande varumärkesbyggande handlar om att i förhållande till konkurrenterna skilja ut och differentiera det som varumärket representerar.För Katrineholm som symbol gäller det att hitta det som är unikt för kommunen och som andra kommuner i stort saknar. Varhelst, och av vemhelst, Katrineholm kommer på tal ska positiva associationer framträda. Det gäller därför att hitta de särskilda kvaliteter som kommunen har och står för, vilket sedermera ska formuleras i ett eventuellt varumärkeslöfte. Vad lovar Katrineholms kommun invånarna, företagen eller besökarna? Detta löfte behöver man kommunicera på ett så trovärdigt sätt som möjligt. Det ska vidare engagera målgruppen tillräckligt mycket för att få den att reagera och agera på önskat sätt. Målgruppen ska, i första hand, stanna kvar, men även besöka, flytta till eller etablera sig i kommunen.Det gäller därför att arbeta medvetet, planerat och strukturerat för att uppskattas av omvärlden på ett önskat sätt.Genom att vara, agera och visa sig på ett visst sätt och stå för det, kan man lägga grunden till hur man vill bli uppfattad, vilket är fundamentalt för varumärket.
Förutom att en kommun inte kan vara något som den inte är, finns det inga begränsningar i hur man väljer att visualisera och dramatisera sitt löfte. Framgångsrikt varumärkesbyggande sker dock alltid inifrån, det vill säga genom en autentisk organisation med respekt för konsumenterna eller användarna. De främsta marknadsförarna är oftast de som redan är bekanta med "varan" och kan därför med fördel ses som goda ambassadörer i det strategiska arbetet.Därför bör man i arbetet med att lansera Katrineholm som ett varumärke i första hand förtjäna kommuninvånarnas förtroende.Det är vi som lever och verkar här, och som förhoppningsvis ska stanna kvar här, som är kommunens främsta ansikte utåt.Genom våra möten med andra människor gestaltas deras uppfattning om Katrineholm. De kommuner som på sikt ska överleva måste därför arbeta konsekvent med att visa sig värdiga sina invånare och företag i första hand. Därigenom kan man skapa den tillväxt som är så viktig för alla kommuner genom fler invånare, fler företag och fler besökare.
KFV Marknadsföring AB är ett nybildat bolag som ska verka för att lyfta fram Sveriges Lustgård (Katrineholm) som en attraktiv plats för lokalbefolkning, besökare, företagare och folk som funderar på att flytta hit. Därtill kommer bolaget att jobba med marknadsutveckling för att exempelvis få hit fler publikdragande evenemang. Näringslivet står för majoritetsägandet och Katrineholms kommun har beslutat att gå in med ett 30%-igt delägarskap, vilket innebär att KFV Marknadsföring AB till 30% är skattefinansierat genom kommuninvånarna!
Frågan är då om bolaget är seriöst i sin satsning eller ej? Har man till avsikt att utarbeta ett koncept som kommer att etableras över partigränserna och som inte behöver omarbetas eller förkastas vid ett eventuellt regimskifte i kommunen? Är man tillräckligt varsam i sin hantering av kommuninvånarnas skattemedel så att inte bara pengarna rinner iväg, ner i någons ficka, eller utan att ge någon som helst avkastning i form av tillväxt? Detta är inte bara frågor befogade av misstro, utan mer av den samhälleliga tidsandan. Vi lever tyvärr i en kultur där inte alltid den högra handen vet eller vill veta vad den vänstra gör.
Genom att ihärdigt marknadsföra Katrineholm med varumärket "Sveriges lustgård" bidrar man, enligt mig, endast med ännu en tillintetsägandes slogan i det kommunassociativa bruset. Vilken kommun i Sverige skulle inte kunna kalla sig för Sveriges lustgård sett till omgivningarna? Och om man nu har en höggradigare mening med associationen gäller det, som sagts tidigare, att först förverkliga denna samhälleliga örtagård hos dem som främst berörs. Och där påvisar bland annat SCB:s nypublicerade medborgarundersökning att det finns en hel del att arbeta med i kommunen!
Katrineholm ligger som ett nav i en storstadsregion med Stockholm, Södertälje, Nyköping, Norrköping, Örebro, Eskilstuna och Västerås som "kranskommuner", vilket ger fantastiskt goda logistiska möjligheter för både tåg och vägtransporter. Vi har ett sjukhus som rätt marknadsfört skulle kunna privatiseras eller användas i något landstings regi inom något specialområde. Det kräver visserligen, i det senare fallet, kommunalpolitisk handlingskraft gentemot landstingspolitikerna, men det är sannerligen på tiden att Katrineholm får något utlokaliserat till sig efter alla neddragningar, inom såväl stat som landsting? Backaområdet, med möjlighet till så gott som alla idrottsliga aktiviteter, är unikt. Rätt lanserat skulle ett stort antal föreningar kunna förlägga sina läger dit och flera aktiviteter skulle kunna försiggå dagligen; året runt. Med en pittoresk centralkommun och sju natursköna tätorter kan man säkerligen locka stressade storstadsbor som ser miljö- och levnadsmässiga vinningar i både boende och transporter, och dessutom med tidsmässiga fördelar om man väljer att fortsätta pendla till och från arbetet på annan ort. Det förutsätter dock att man inte nedmonterar landsbygden genom bland annat fortsatta skolnedläggningar och dylikt eller att centrum "avkommersialiseras" eller förvanskas genom ohejdad exploatering utan större insikt om konsekvenserna. Lokalhyra och/eller kostnad för nybyggnation är inte tillnärmelsevis lika betungande här som i större städer. Vilket företag beaktar inte det?Men den största resursen Katrineholm har är dess arbetskraft! Inom de flesta verksamhetsområden finns det numera människor tillgängliga i kommunen, antingen de nu är arbetslösa eller pendlande. Det finns därmed lysande förutsättningar för statliga eller privata företag att här förse sig med lojala och arbetsvilliga medarbetare. Mitt bidrag till hur Katrineholm ska marknadsföra sig blir därför: Bearbeta till att börja med oss invånare genom att med handlingskraftig välvilja tillgodose våra intressen i största möjliga mån. Upprätta i förvaltningar såväl som i den politiska organisationen offentliga handlingsplaner för hur Katrineholm som kommun ska ta sig igenom ett stålbad som utmynnar i att vi som kommuninvånare kan känna oss stolta och därigenom, i allehanda sammanhang, omnämna vår stad i positiva ordalag. Om det sker bäst under ledning av ett marknadsföringsbolag eller inte, låter jag vara osagt, men det handlar i första hand om att ta hjälp av dem som berörs och som innehar kunskap; kommuninvånare, besökare, näringsliv, benchmarking av kommuner som har vänt liknande negativa trender med mera. Utifrån det kommer säkerligen ett varumärke att utkristalliseras om så behövs. Med långsiktig strategi och insiktsfull ambition kommer man långt. Så långt att det kan räcka med att säga Katrineholm - och alla vet att det är kommunen som ser till sitt eget bästa, med medborgarnas mandat.
Förutom att en kommun inte kan vara något som den inte är, finns det inga begränsningar i hur man väljer att visualisera och dramatisera sitt löfte. Framgångsrikt varumärkesbyggande sker dock alltid inifrån, det vill säga genom en autentisk organisation med respekt för konsumenterna eller användarna. De främsta marknadsförarna är oftast de som redan är bekanta med "varan" och kan därför med fördel ses som goda ambassadörer i det strategiska arbetet.Därför bör man i arbetet med att lansera Katrineholm som ett varumärke i första hand förtjäna kommuninvånarnas förtroende.Det är vi som lever och verkar här, och som förhoppningsvis ska stanna kvar här, som är kommunens främsta ansikte utåt.Genom våra möten med andra människor gestaltas deras uppfattning om Katrineholm. De kommuner som på sikt ska överleva måste därför arbeta konsekvent med att visa sig värdiga sina invånare och företag i första hand. Därigenom kan man skapa den tillväxt som är så viktig för alla kommuner genom fler invånare, fler företag och fler besökare.
KFV Marknadsföring AB är ett nybildat bolag som ska verka för att lyfta fram Sveriges Lustgård (Katrineholm) som en attraktiv plats för lokalbefolkning, besökare, företagare och folk som funderar på att flytta hit. Därtill kommer bolaget att jobba med marknadsutveckling för att exempelvis få hit fler publikdragande evenemang. Näringslivet står för majoritetsägandet och Katrineholms kommun har beslutat att gå in med ett 30%-igt delägarskap, vilket innebär att KFV Marknadsföring AB till 30% är skattefinansierat genom kommuninvånarna!
Frågan är då om bolaget är seriöst i sin satsning eller ej? Har man till avsikt att utarbeta ett koncept som kommer att etableras över partigränserna och som inte behöver omarbetas eller förkastas vid ett eventuellt regimskifte i kommunen? Är man tillräckligt varsam i sin hantering av kommuninvånarnas skattemedel så att inte bara pengarna rinner iväg, ner i någons ficka, eller utan att ge någon som helst avkastning i form av tillväxt? Detta är inte bara frågor befogade av misstro, utan mer av den samhälleliga tidsandan. Vi lever tyvärr i en kultur där inte alltid den högra handen vet eller vill veta vad den vänstra gör.
Genom att ihärdigt marknadsföra Katrineholm med varumärket "Sveriges lustgård" bidrar man, enligt mig, endast med ännu en tillintetsägandes slogan i det kommunassociativa bruset. Vilken kommun i Sverige skulle inte kunna kalla sig för Sveriges lustgård sett till omgivningarna? Och om man nu har en höggradigare mening med associationen gäller det, som sagts tidigare, att först förverkliga denna samhälleliga örtagård hos dem som främst berörs. Och där påvisar bland annat SCB:s nypublicerade medborgarundersökning att det finns en hel del att arbeta med i kommunen!
Katrineholm ligger som ett nav i en storstadsregion med Stockholm, Södertälje, Nyköping, Norrköping, Örebro, Eskilstuna och Västerås som "kranskommuner", vilket ger fantastiskt goda logistiska möjligheter för både tåg och vägtransporter. Vi har ett sjukhus som rätt marknadsfört skulle kunna privatiseras eller användas i något landstings regi inom något specialområde. Det kräver visserligen, i det senare fallet, kommunalpolitisk handlingskraft gentemot landstingspolitikerna, men det är sannerligen på tiden att Katrineholm får något utlokaliserat till sig efter alla neddragningar, inom såväl stat som landsting? Backaområdet, med möjlighet till så gott som alla idrottsliga aktiviteter, är unikt. Rätt lanserat skulle ett stort antal föreningar kunna förlägga sina läger dit och flera aktiviteter skulle kunna försiggå dagligen; året runt. Med en pittoresk centralkommun och sju natursköna tätorter kan man säkerligen locka stressade storstadsbor som ser miljö- och levnadsmässiga vinningar i både boende och transporter, och dessutom med tidsmässiga fördelar om man väljer att fortsätta pendla till och från arbetet på annan ort. Det förutsätter dock att man inte nedmonterar landsbygden genom bland annat fortsatta skolnedläggningar och dylikt eller att centrum "avkommersialiseras" eller förvanskas genom ohejdad exploatering utan större insikt om konsekvenserna. Lokalhyra och/eller kostnad för nybyggnation är inte tillnärmelsevis lika betungande här som i större städer. Vilket företag beaktar inte det?Men den största resursen Katrineholm har är dess arbetskraft! Inom de flesta verksamhetsområden finns det numera människor tillgängliga i kommunen, antingen de nu är arbetslösa eller pendlande. Det finns därmed lysande förutsättningar för statliga eller privata företag att här förse sig med lojala och arbetsvilliga medarbetare. Mitt bidrag till hur Katrineholm ska marknadsföra sig blir därför: Bearbeta till att börja med oss invånare genom att med handlingskraftig välvilja tillgodose våra intressen i största möjliga mån. Upprätta i förvaltningar såväl som i den politiska organisationen offentliga handlingsplaner för hur Katrineholm som kommun ska ta sig igenom ett stålbad som utmynnar i att vi som kommuninvånare kan känna oss stolta och därigenom, i allehanda sammanhang, omnämna vår stad i positiva ordalag. Om det sker bäst under ledning av ett marknadsföringsbolag eller inte, låter jag vara osagt, men det handlar i första hand om att ta hjälp av dem som berörs och som innehar kunskap; kommuninvånare, besökare, näringsliv, benchmarking av kommuner som har vänt liknande negativa trender med mera. Utifrån det kommer säkerligen ett varumärke att utkristalliseras om så behövs. Med långsiktig strategi och insiktsfull ambition kommer man långt. Så långt att det kan räcka med att säga Katrineholm - och alla vet att det är kommunen som ser till sitt eget bästa, med medborgarnas mandat.
måndag 8 september 2008
SMS - lån
Antalet unga som hamnar i skuldfälla ökar katastrofalt! En bidragande orsak till detta är de så kallade snabblånen eller SMS – lånen, där låneinstitut med aggressiv marknadsföring lockar till sig mindre insiktsfulla, desperata ”måste ha” – indoktrinerade ungdomar (och ibland givetvis även äldre). Bakom dessa ”givmilda” låneerbjudanden står ofta ett inkassoföretag som gentilt lånar ut pengar till kreditföretagen. Detta innebär; att antingen tjänar skurkarna på låneinstituten pengar genom ockerräntor, eller också tjänar banditerna på inkassoföretagen pengar via förseningsavgifter och inkassokrav. Inte sällan är skurken och banditen en och samma person! Nutidens ”måste ha” – kultur skyr här inga moraliska hinder då det handlar om att äta eller ätas! Människans uppfinnelserikedom är i vissa hänseenden stor, och skulle rätt riktad kunna generera åtskilligt gott.
Åsikten bland åtskilliga av oss är att dessa ”omdömeslösa” unga kredittagare bör stå sitt kast och skylla sig själva. Är de nu så urbota dumma att de låter sig luras av dessa procentare kan de gott lida ”all helvetes kval” och obevekligt ta konsekvenserna av sitt handlande. Problemet är dock mer komplicerat än så. Konsekvenserna innefattar inte bara dessa individer och deras eget lidande, utan har även stor påverkan på samhället i allmänhet och på övriga medborgare i synnerhet eftersom allas våra begränsade resurser behöver finansiera de kostnader som åsamkas.
Brottslighet, missbruk, mentalt och socialt utanförskap samt ytterligare skuldsättning är inte sällan följder för den som hamnat i snabblånekarusellen. Detta är kostnader som samhället tvingas finansiera på ett eller annat vis. Därför behöver det ställas höga krav från samhällets sida i form av lagar och förordningar som eliminerar eller åtminstone begränsar detta ofog med oförbehållen utlåning till unga människor!
En sådan lagstiftning är inte mer radikal än den som idag försöker förebygga och reglera alkoholmissbruk och därigenom uppkomna skador, genom att man infört vissa restriktioner i marknadsföringen av alkoholhaltiga drycker. Den är heller inte mer radikal än att alla cigarettpaket, enligt lag, idag är påförda varningstexter och att man måste vara 18 år för att få inhandla dylika ”giftpinnar”. Givetvis kommer en reglering att frambringa avarter i form av en svart marknad (precis som inom alkohol- och tobakshandeln) men det måste ändå vara samhällets primära skyldighet att i största möjliga utsträckning kväsa uppenbart ogynnsamma tendenser. Framför allt då dessa tendenser tenderar ge en outsläckligt besk eftersmak i så gott som var mans mun! Problemet med SMS – och andra snabblån är att de skapar asociala beteenden och kostnader för samhället. Skulle vi stillatigande se på om Sveriges skolgårdar hejdlöst bemannades av givmilda langare som under aggressiva former försåg våra ungdomar med alkohol och cigaretter för att i ett senare skede avkräva betalning eller locka över dem till tyngre preparat? Om inte, vilka krafter är det då som verkar för att ge legitimitet åt dessa omoraliska kvartsfigurer?
Åsikten bland åtskilliga av oss är att dessa ”omdömeslösa” unga kredittagare bör stå sitt kast och skylla sig själva. Är de nu så urbota dumma att de låter sig luras av dessa procentare kan de gott lida ”all helvetes kval” och obevekligt ta konsekvenserna av sitt handlande. Problemet är dock mer komplicerat än så. Konsekvenserna innefattar inte bara dessa individer och deras eget lidande, utan har även stor påverkan på samhället i allmänhet och på övriga medborgare i synnerhet eftersom allas våra begränsade resurser behöver finansiera de kostnader som åsamkas.
Brottslighet, missbruk, mentalt och socialt utanförskap samt ytterligare skuldsättning är inte sällan följder för den som hamnat i snabblånekarusellen. Detta är kostnader som samhället tvingas finansiera på ett eller annat vis. Därför behöver det ställas höga krav från samhällets sida i form av lagar och förordningar som eliminerar eller åtminstone begränsar detta ofog med oförbehållen utlåning till unga människor!
En sådan lagstiftning är inte mer radikal än den som idag försöker förebygga och reglera alkoholmissbruk och därigenom uppkomna skador, genom att man infört vissa restriktioner i marknadsföringen av alkoholhaltiga drycker. Den är heller inte mer radikal än att alla cigarettpaket, enligt lag, idag är påförda varningstexter och att man måste vara 18 år för att få inhandla dylika ”giftpinnar”. Givetvis kommer en reglering att frambringa avarter i form av en svart marknad (precis som inom alkohol- och tobakshandeln) men det måste ändå vara samhällets primära skyldighet att i största möjliga utsträckning kväsa uppenbart ogynnsamma tendenser. Framför allt då dessa tendenser tenderar ge en outsläckligt besk eftersmak i så gott som var mans mun! Problemet med SMS – och andra snabblån är att de skapar asociala beteenden och kostnader för samhället. Skulle vi stillatigande se på om Sveriges skolgårdar hejdlöst bemannades av givmilda langare som under aggressiva former försåg våra ungdomar med alkohol och cigaretter för att i ett senare skede avkräva betalning eller locka över dem till tyngre preparat? Om inte, vilka krafter är det då som verkar för att ge legitimitet åt dessa omoraliska kvartsfigurer?
onsdag 3 september 2008
SCB:s medborgarundersökning
30% av Katrineholmarna avråder sina vänner och bekanta att flytta till Katrineholm enligt SCB:s nyligen publicerade medborgarundersökning. http://www.medborgarundersokning.scb.se/ Det är osannolikt att det skulle kunna vara allmänt missbehag och behov av att vara gnälliga som ligger till grund för denna inställning. Snarare har attityder formats på sakliga grunder såsom hur politiken bedrivs, hur kommunens framtid verkar te sig, yttre miljö samt hur man som kommuninvånare blivit bemöt vid kontakt med olika myndigheter och offentliga instanser.
Kommunstyrelsens ordförande, Göran Dahlström, säger att de (politikerna?) tar åt sig av svaren men verkar mest nöjd över att de vågade fråga!!? Andra kommuner verkar vara rädda för svaren, enligt Dahlström.
http://www.kkuriren.se/kkuriren/standard_artikel.php?id=221058&avdelning_1=101&avdelning_2=101
Visst är det modigt och på alla vis förträffligt att Katrineholms politiker törs ta emot sina kommuninvånares åsikter på det här viset. Visst ska man vara tacksam för att det trots allt också visade sig att 29% av invånarna faktiskt starkt skulle rekommendera vänner och bekanta att flytta hit. Men man kan vidare undra över åsikten hos resterande 41% och om deras svar ska betraktas som tillfredsställande?
Skrämmande är att det bland de 30% som skulle avråda sina vänner och bekanta att flytta till Katrineholm säkerligen återfinns en skara föräldrar som har samma inställning gentemot sina barn, dvs. att de avråder sina barn att ha sin framtid här. Hur ska Katrineholm kunna utvecklas till något bättre om inte ungdomarna stannar eller kommer tillbaka efter avslutade studier?
Mest anmärkningsvärt är att Katrineholmarnas betyg på sin hemkommun, i undersökningen, ligger flera enheter under medelbetyget som i sin tur motsvarar betyget ICKE GODKÄNT. Det är också besynnerligt att Dahlström mest verkar vilja framhålla modet att våga fråga oss kommuninvånare om vad vi tycker! Detta när det egentligen borde vara framlagda fakta som ska fånga hans uppmärksamhet! Man kan av Dahlströms attityd därför begrunda varför kommunen anmälde sitt intresse till att vara med i undersökningen över huvud taget? Fanns det några funderingar kring dess egentliga syfte eller förväntade man sig helt enkelt (i sin enfald) att undersökningen skulle ge vid handen ett positivt utfall och därmed täppa till truten på kommunens kritiker?
Klart positivt är dock den planerade medborgarpanelen. Men den kommer omöjligt att tjäna sitt syfte om inte de som har möjlighet att beslutsmässigt påverka medborgarnas situation till det bättre, är villiga att hålla rätt fokus i de frågor som väcks. Genom ärlig debatt, diskussion och offentliggörande av det som missbehagar Katrineholmarna kan emellertid den negativa opinionen vändas.
Kommunstyrelsens ordförande, Göran Dahlström, säger att de (politikerna?) tar åt sig av svaren men verkar mest nöjd över att de vågade fråga!!? Andra kommuner verkar vara rädda för svaren, enligt Dahlström.
http://www.kkuriren.se/kkuriren/standard_artikel.php?id=221058&avdelning_1=101&avdelning_2=101
Visst är det modigt och på alla vis förträffligt att Katrineholms politiker törs ta emot sina kommuninvånares åsikter på det här viset. Visst ska man vara tacksam för att det trots allt också visade sig att 29% av invånarna faktiskt starkt skulle rekommendera vänner och bekanta att flytta hit. Men man kan vidare undra över åsikten hos resterande 41% och om deras svar ska betraktas som tillfredsställande?
Skrämmande är att det bland de 30% som skulle avråda sina vänner och bekanta att flytta till Katrineholm säkerligen återfinns en skara föräldrar som har samma inställning gentemot sina barn, dvs. att de avråder sina barn att ha sin framtid här. Hur ska Katrineholm kunna utvecklas till något bättre om inte ungdomarna stannar eller kommer tillbaka efter avslutade studier?
Mest anmärkningsvärt är att Katrineholmarnas betyg på sin hemkommun, i undersökningen, ligger flera enheter under medelbetyget som i sin tur motsvarar betyget ICKE GODKÄNT. Det är också besynnerligt att Dahlström mest verkar vilja framhålla modet att våga fråga oss kommuninvånare om vad vi tycker! Detta när det egentligen borde vara framlagda fakta som ska fånga hans uppmärksamhet! Man kan av Dahlströms attityd därför begrunda varför kommunen anmälde sitt intresse till att vara med i undersökningen över huvud taget? Fanns det några funderingar kring dess egentliga syfte eller förväntade man sig helt enkelt (i sin enfald) att undersökningen skulle ge vid handen ett positivt utfall och därmed täppa till truten på kommunens kritiker?
Klart positivt är dock den planerade medborgarpanelen. Men den kommer omöjligt att tjäna sitt syfte om inte de som har möjlighet att beslutsmässigt påverka medborgarnas situation till det bättre, är villiga att hålla rätt fokus i de frågor som väcks. Genom ärlig debatt, diskussion och offentliggörande av det som missbehagar Katrineholmarna kan emellertid den negativa opinionen vändas.
tisdag 2 september 2008
Dahlström vs Carle
Det finns en paradox i, att ju nöjdare vi människor är, desto mer kräver vi. I det perspektivet skulle Dahlströms utspel (eller uteblivna utspel) gentemot Jan Carle, kommunstyrelsens ordförande i Nyköping, kunna tolkas som en strategisk manifestation i avsikt att kvarhålla dominansen över kommuninvånarna.
http://www.sr.se/sormland/nyheter/artikel.asp?artikel=2254324 Detta då paradoxen i sin andra ytterlighet innebär att: desto missnöjdare vi medborgare är, desto mindre kräver vi! En annan förklaring till Dahlströms agerande skulle kunna vara att han helt enkelt saknar den retorik och handlingskraft som krävs för debatt och argumentation i frågan, och därför fogligt ställer sig med mössan i hand och räknar med att allt nog i slutändan kommer att ordna sig till det bästa genom andras försorg. Den katrineholmska undergivenheten visavi en av storebröderna i regionen tar sig då uttryck i form av underkuvat lillebrorskomplex. Ett tredje alternativ, om så finns, hoppas jag Dahlström själv kan presentera.
Dahlström har givetvis rätt i att landstingspolitikerna har ansvar för sjukhusfrågan och att de bör få jobba med att ta fram ett klokt förslag. Men under den resans gång behövs en kraftfull lobbying från Katrineholmarna - för Katrineholm. Vi behöver uppmärksamma landstingspolitikerna på att: Nu får det vara nog! Katrineholm tar inte mer skit! Vi vägrar bli en regional soptipp där alla kan dumpa sin dynga, ett förruttnat lik som en galen obducent obekymrat amputerar och skär i, och vi vägrar framför allt att bli en frånvänd spökstad i ett ingenmansland, avskuret från omvärlden, bortglömd, övergiven och endast existerande i vårt eget elände - tills siste man tar med sig kommunflaggan. Om Katrineholms politiker, för att förhindra detta, behöver ge sig in i en ”barnslig” pajkastning och tjafsa om vilket sjukhus som ska läggas ner: Gör det! Det finns dessutom även en hel del sakliga argument som talar för att Katrineholm är nog hemsökt och därför snart behöver få något positivt tilldelat.
Relativt nöjda medborgare kräver oftast endast relativt god välfärd. Och välfärd är, för mig, att färdas någotsånär väl genom livet. Jag gör det gärna i Katrineholm - men jag har inte för avsikt att ta med mig kommunflaggan!
http://www.sr.se/sormland/nyheter/artikel.asp?artikel=2254324 Detta då paradoxen i sin andra ytterlighet innebär att: desto missnöjdare vi medborgare är, desto mindre kräver vi! En annan förklaring till Dahlströms agerande skulle kunna vara att han helt enkelt saknar den retorik och handlingskraft som krävs för debatt och argumentation i frågan, och därför fogligt ställer sig med mössan i hand och räknar med att allt nog i slutändan kommer att ordna sig till det bästa genom andras försorg. Den katrineholmska undergivenheten visavi en av storebröderna i regionen tar sig då uttryck i form av underkuvat lillebrorskomplex. Ett tredje alternativ, om så finns, hoppas jag Dahlström själv kan presentera.
Dahlström har givetvis rätt i att landstingspolitikerna har ansvar för sjukhusfrågan och att de bör få jobba med att ta fram ett klokt förslag. Men under den resans gång behövs en kraftfull lobbying från Katrineholmarna - för Katrineholm. Vi behöver uppmärksamma landstingspolitikerna på att: Nu får det vara nog! Katrineholm tar inte mer skit! Vi vägrar bli en regional soptipp där alla kan dumpa sin dynga, ett förruttnat lik som en galen obducent obekymrat amputerar och skär i, och vi vägrar framför allt att bli en frånvänd spökstad i ett ingenmansland, avskuret från omvärlden, bortglömd, övergiven och endast existerande i vårt eget elände - tills siste man tar med sig kommunflaggan. Om Katrineholms politiker, för att förhindra detta, behöver ge sig in i en ”barnslig” pajkastning och tjafsa om vilket sjukhus som ska läggas ner: Gör det! Det finns dessutom även en hel del sakliga argument som talar för att Katrineholm är nog hemsökt och därför snart behöver få något positivt tilldelat.
Relativt nöjda medborgare kräver oftast endast relativt god välfärd. Och välfärd är, för mig, att färdas någotsånär väl genom livet. Jag gör det gärna i Katrineholm - men jag har inte för avsikt att ta med mig kommunflaggan!
måndag 1 september 2008
Snabblån
Apropå att antalet unga satt i skuldfälla ökar: http://www.kkuriren.se/kkuriren/standard_artikel.php?id=94186&avdelning_1=101&avdelning_2=101 och KK, sista sidan, 1/9 2008.
Vissa av de så kallade snabblånebolagen drivs och finansieras av inkassoföretag. Det innebär att antingen tjänar dessa skurkar pengar genom ockerräntor, eller via försenings- och inkassoavgifter. Nutidens ”måste ha”-kultur skyr inga moraliska hinder då det gäller att äta eller ätas.
Dagens ungdomar är morgondagens vuxna och de som ska utforma det framtida samhället. En av dagens samhälles primära uppgifter är att forma medborgarnas attityder.
Vem kan sedan undra varför samhället ser ut som det gör inom vissa områden!?
Vissa av de så kallade snabblånebolagen drivs och finansieras av inkassoföretag. Det innebär att antingen tjänar dessa skurkar pengar genom ockerräntor, eller via försenings- och inkassoavgifter. Nutidens ”måste ha”-kultur skyr inga moraliska hinder då det gäller att äta eller ätas.
Dagens ungdomar är morgondagens vuxna och de som ska utforma det framtida samhället. En av dagens samhälles primära uppgifter är att forma medborgarnas attityder.
Vem kan sedan undra varför samhället ser ut som det gör inom vissa områden!?
Dragana Luketa
Dragana Luketa, socialdemokratisk politiker i K-holm, blir mörkrädd över att politiker tillåter sig att tystas och att de missbrukar sin makt. Se http://www.kkuriren.se/kkuriren/standard_artikel.php?id=219328&avdelning_1=102&avdelning_2=113 och http://www.kkuriren.se/kkuriren/standard_artikel.php?id=219017&avdelning_1=102&avdelning_2=113&t=1123631568. Själv har hon minsann förstått sin uppgift: att kämpa emot maktmissbruk, fusk och människor som innehar politiska uppdrag endast på grund av dess arvode. Dragana förespråkar vidare sanningen, godheten, allas lika värde, demokrati, solidaritet och rättvisa. Rädsla bör inte vara en av ledtrådarna genom livet, enligt Dragana. Trots att hon själv är just…mörkrädd!
Dragana Luketa, socialdemokratisk politiker i K-holm, blir mörkrädd över att SIOS, ”ett partipolitiskt och religiöst obundet samarbetsorgan som består av frivilliga sammanslagningar av etniska minoriteter och som vill samarbeta med alla demokratiska krafter som verkar för ett mångkulturellt samhälle”, nekas erhålla 946 480 kronor av Katrineholms kommun för att öppna ett demokratikontor. Se http://www.kkuriren.se/kkuriren/standard_artikel.php?id=219946&avdelning_1=102&avdelning_2=110&t=1123631568.
Jag blir mörkrädd över:
- Att Dragana Luketa, partipolitiskt aktiv i K-holm, lyckats behålla en sådan naiv föreställning om politikervärlden att hon ännu inte sett och förstått en stor del av dess mentalitet. Men det är bra att hon själv har ”goda” ledstjärnor. Ännu bättre vore dock om hon inte lät sin självgodhet ta sig uttryck i att fördöma dem som kommit till insikt om sina fel och brister och öppet deklarerar politikens irrgångar. Det är de som fortfarande är vilsna som behöver ledas rätt!
- Att Dragana Luketa, partipolitiskt aktiv i K-holm, gnäller som ett tjurigt barn, när hon inte utan vidare tilldelas nästan en miljon kronor ur kommunkassan för att öppna ett demokratikontor! Detta då vi inte ens kan tillfredsställa den stora gruppen kommuninvånares grundläggande behov inom skola, vård och omsorg. Hon kan gärna fortsätta att verka för sina feministiska och etniska ideal, men så länge det inte finns något grundläggande rättvisepatos i samhället, människor emellan, är det enligt mig odemokratiskt att hävda enskilda minoriteters större rätt till de fördelningsbara resurserna. Dessutom börjar man inte med taket när man bygger ett hus!
Dragana Luketa, socialdemokratisk politiker i K-holm, blir mörkrädd över att SIOS, ”ett partipolitiskt och religiöst obundet samarbetsorgan som består av frivilliga sammanslagningar av etniska minoriteter och som vill samarbeta med alla demokratiska krafter som verkar för ett mångkulturellt samhälle”, nekas erhålla 946 480 kronor av Katrineholms kommun för att öppna ett demokratikontor. Se http://www.kkuriren.se/kkuriren/standard_artikel.php?id=219946&avdelning_1=102&avdelning_2=110&t=1123631568.
Jag blir mörkrädd över:
- Att Dragana Luketa, partipolitiskt aktiv i K-holm, lyckats behålla en sådan naiv föreställning om politikervärlden att hon ännu inte sett och förstått en stor del av dess mentalitet. Men det är bra att hon själv har ”goda” ledstjärnor. Ännu bättre vore dock om hon inte lät sin självgodhet ta sig uttryck i att fördöma dem som kommit till insikt om sina fel och brister och öppet deklarerar politikens irrgångar. Det är de som fortfarande är vilsna som behöver ledas rätt!
- Att Dragana Luketa, partipolitiskt aktiv i K-holm, gnäller som ett tjurigt barn, när hon inte utan vidare tilldelas nästan en miljon kronor ur kommunkassan för att öppna ett demokratikontor! Detta då vi inte ens kan tillfredsställa den stora gruppen kommuninvånares grundläggande behov inom skola, vård och omsorg. Hon kan gärna fortsätta att verka för sina feministiska och etniska ideal, men så länge det inte finns något grundläggande rättvisepatos i samhället, människor emellan, är det enligt mig odemokratiskt att hävda enskilda minoriteters större rätt till de fördelningsbara resurserna. Dessutom börjar man inte med taket när man bygger ett hus!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
