Utbrändhet

Stressrelaterade sjukdomar ökar lavinartat. Depression är idag den näst mest utbredda formen av ohälsa efter hjärtsjukdomar. Den antidepressiva medicinen Prozac är världens mest sålda läkemedel och en tredjedel av Sveriges invånare är minst en gång i livet så deprimerade att de behöver medicinsk hjälp i form av dylika ”flytvästpiller”. Vi lever idag i en guldålder för läkemedelsindustrin där dess starka intressen samvetslöst skor sig på människors olycka och ständigt uppfinner nya avtrubbningsmedel för oss att ta del av, då den till synes yttre verkligheten går stick i stäv med våran inre övertygelse. Det är inte utan att man känner en viss beundran för både Orwell och Huxley, som redan för ett drygt halvsekel sedan i sina respektive skrämmande framtidsskildringar, kunde förutse hur människans tillvaro skulle framlevas i liknöjdhetens dimma.

Få människor får numera ekvationen arbete/arbetslöshet/sjukskrivning+ hem+ familj+ fritid att gå ihop. De som arbetar, arbetar allt mer och är borta från hemmet allt längre tid, medan de arbetslösa eller sjukskrivna känner sig allt mer betydelselösa och försummar sina närmaste av det skälet. Slit- och slängmentaliteten gäller numera inte bara prylar, utan även människor. Fler och fler slits ut på ett eller annat vis, och slängs, för att sedermera bli en siffra i någon statistik någonstans. Har man ett arbete kan man dock inte känna sig alltför trygg med det, utan ständigt vara medveten om att arbetsplatsen kan komma att flyttas eller läggas ner. Är man arbetslös eller sjukskriven finns det alltid en överhängande risk för tvångsförflyttning eller ytterligare inskränkningar i det alltmer grovmaskiga välfärdssamhällets skyddsnät. Få människor är idag utan oro över sin sociala tillvaro vilket i sin tur, likt ett ekorrhjul, ofta påverkar den sociala tillvaron negativt i form av splittrade relationer med mera.
Kommunikationssamhälle – Informationssamhälle – Prylsamhälle – Valsamhälle – Kunskapssamhälle – Tjänstesamhälle, eller kanske Stressamhälle där tid är den stora bristvaran och där stressen är orsakad av obalans mellan det vi tror oss stå för och verkligen orkar med, och det liv vi faktiskt lever? Vad skulle hända om vi skärskådade de samhällsförändringar som har vållat det höga ohälsotalet, och om vi sedan vidtog förebyggande åtgärder utifrån det som då framkommer, istället för att i efterhand ständigt behöva hantera dem som drabbats av dylika samhällsförändringar? Vad skulle hända om vi tittade mer på, och funderade mer över, hur samhället och tidsandan har drabbat oss, istället för att återkommande med Döbelnsmedicin behandla dem som far illa och ideligen förfäras över samhällets utveckling?

Utbrändhet och det ökande ohälsotalet beror enligt många på att samhället, arbetsplatserna och familjelivet har förändrats så mycket, så snabbt. Gränsen mellan hemmet och arbetsplatsen håller på att suddas ut vilket leder till sammanblandning av tiden. Det finns ingen strikt arbetstid längre, ingen hemmatid, ingen fritid, ingen ställtid mellan olika aktiviteter. Den personliga integriteten utplånas. Vi ska ständigt vara tillgängliga, för alla, 24/7/365. Känslan av otillräcklighet är ständigt närvarande i det mesta vi gör. Det dåliga samvetet för barnen är inte längre endast förbehållet föräldrar utan håller även på att sprida sig upp till mor- och farföräldrar. Miljöproblem oroar, ökande brottslighet skrämmer och ekonomiska bekymmer, både världsliga och i den egna plånboken, pådyvlas konstant tyngd till våra sinnen. Vi ska helst aldrig stanna upp och fundera över tillvarons mening, aldrig se till vårt inre eller lyssna till vårat samvetes röst, eftersom det då finns risk för att vi ifrågasätter våran existens och därmed måhända ser till att göra någonting radikalt åt den!
Nutid är en lukrativ tid för läkemedelsindustrin, kvacksalvare och andra humbugar vars verksamheter osentimentalt drar vinning av människors utsatthet. Det är också en tacksam tid för makten att hålla folket i sina ledband. Livegna människor i beroendeställning fogar sig förnöjt i leden. Allra helst när man samtidigt tilldelar dem sinnesavtrubbande lyckopiller. Frågan är bara till vilket samhälle det mänskliga släktet ämnas anpassas till?

Framtidsanda

En av årets hittills största händelser i Katrineholm utspelade sig fredagen den 22/8 i Woodyhallen då finskt hockeyguld mötte svenskt hockeysilver i form av Kärpät mot Linköping. Inte så mycket på grund av själva matchen eftersom den mestadels höll försäsongs- och uppbyggnadstempo, utan mer på grund av arrangemanget som sådant. Här påvisas att det i kommunen finns driftighet, engagemang och kunskap till att göra någonting positivt och stärkande i framtidsanda och marknadsföringshänseende bland många av kommunens invånare. Omdömet var också gott i efterhand. Enligt klubbens ordförande och eldsjäl, Jim Lautakoski, var lagen mycket nöjda. De blev till och med bättre emottagna i Katrineholm, än vad de vanligen blir under ordinarie seriesäsong! Mer av sådant och kommunen går en ljusnande framtid till mötes. Matchen slutade välförtjänt 3-1 till Linköping.

Hot och förmaningar

William Pitt, brittisk premiärminister på 1770-talet lär ha sagt: ”Obegränsad makt är ägnad att korrumpera själva sinnelaget hos dem som kommer i besittning av den.” Paralleller dras osökt till den socialdemokratiska ledningen i bildningsnämnden samt bildningsförvaltningens chef, Ingrid Nandrup, och deras hållning gentemot en etablering av friskola i Flodafors. Dessa ansvariga politiker och tjänstemän hotar oss medborgare med repressalier i form av ytterligare nedläggningar av skolor i kommunen om skolverket ger klartecken till en friskola i Flodafors. Vi kommuninvånare som värnar om barnen ska därmed bli medvetna om; att om vi jävlas och opponerar oss gentemot deras skolpolitik, kommer de att jävlas etter värre med oss och våra barn senare. Maktfullkomligheten tycks ha stigit dem totalt åt huvudet! Detta är dock inget nytt. Hot och förmaningar har mer eller mindre präglat skolpolitiken i Katrineholm under en lång, lång period, både gentemot de som fört debatt i offentlighetens ljus och/eller gentemot dem som på ett, mer eller mindre, lågmält sätt ifrågasatt eller antytt oegentligheter i verksamheten. Denna förkastliga ”vendettapolitik” har säkerligen också varit framgångsrik såtillvida, att många har förstått att sätta munkavle på sig (själva) då beslutsfattarna anspelat på deras rädsla att själva bli drabbade eller utsatta för repressalier. Störst sorg lider dock de som tvingas underställa sig en sådan rudimentär organisation, där ledarna ser sig själva som ofelbara och allsmäktiga potentater som utan besinning och samvetskval kan förhäva sig till att i maktens namn utfästa vedergällningar emot dem som inte följer i deras ledband!

På all kommunal skolverksamhet måste man normalt kunna ställa kravet att den kan anpassa sig till förändrade förutsättningar. Orsakerna till sådana förändringar kan vara många, till exempel att elevunderlaget varierar på grund av in- och utflyttning, att årskullarnas storlek växlar eller att olika många barn vill börja grundskolan som sexåringar. De flesta kommuner förutsätts kunna hantera en etablering av friskolor utan alltför påtagliga negativa konsekvenser för de egna skolorna. Om kommunen ändå hävdar att en etablering av friskola innebär påtagliga negativa följder för kommunens eget skolväsende måste också kommunen kunna redovisa ett underlag för denna bedömning genom bland annat elevprognoser och uppgifter om vilka omställningsolägenheter som inte går att hantera på ett acceptabelt sätt.

Därmed inställer sig två frågeställningar: 1. Har eller har man inte inom Katrineholms skolverksamhet beredskap för förändrade förutsättningar, och/eller 2. Har eller har man inte prognostiserat för nästa ”babyboom”, då 90-talskullarnas egna barn ska in och igenom grundskolan? Kommunens yttrande drar i detta perspektiv ett löjets skimmer över sig. Skolverket kommer inte att förhindra att en friskola etableras i Flodafors och det vet ansvariga politiker och tjänstemän. Därav dessa hot och förmaningar utom all demokratisk rim och reson.

Oavsett om Katrineholm är betjänt av en friskola eller ej är det oroväckande när folkvalda politiker och deras så kallade expertombud frånhåller sig att argumentera på ett sakligt och för allmänheten förståeligt sätt. När de uttalar kristallklara hotelser gentemot medborgarna, vilka de har till uppdrag att företräda!, har de med råge överträtt gränsen för vad demokratin tillåter. Det enda glädjande i allt elände är att det därmed blir synligt för alla och envar vilken människosyn och moral dessa personer besitter (eller brister i att besitta). Skolväsendet i Katrineholm är till delar en tragik, en verksamhet som akut kräver nytt blod i form av nya skolpolitiker och ny förvaltningschef. Nuvarande befattningshavares förtroende är och bör vara förbrukat! Politik är skapande verksamhet. Politik är strategiska beslut. Politik är argumentation och diskussion. Politik är inte hot och förmaningar…förutom i en diktatur…

Inkassokrav och förseningsavgifter

Återigen utmärker sig Katrineholm i negativ bemärkelse på en så kallad kommunlista. Denna gång handlar det om registrerade betalningsanmärkningar, där det visar sig att kommunens skattebetalare, på grund av slarv hos ekonomiskt ansvariga, tvingas betala extra avgifter i form av förseningsavgifter och inkassokrav. Av länets nio kommuner, där det genomsnittliga antalet betalningsanmärkningar är fyra, har Katrineholm hittills i år registrerats för tjugofem, hos upplysningscentralen. Låt oss då säga, att varje ärende, lågt räknat kostar kommunen 1000 kronor styck, så landar totalsumman på omkring 25000 kronor. Detta är inte att förakta för en kommun som sägs ha stora ekonomiska problem inom de flesta verksamhetsområden. Och då tas ändå inte i beaktande att det tillkommer ytterligare administrativa kostnader, både i tid och pengar för tjänstemän i kommunen och på kronofogden när de senare ska reda ut ärendena!

Om inte de ekonomiskt ansvariga visar större respekt för skattebetalarna och den kommunala budgeten, kan och kommer heller ingen att ställa några högre krav på övriga i organisationen.
Dels därför att de ansvariga bakbinder sig själva och försitter möjlighet att kritisera andra (på ett förtroendefullt sätt) för liknande hållning genom sitt eget agerande, dels därför att man successivt inför ett förhållningssätt som assimileras av övriga medarbetare tills hela organisationen genomsyras av samma inställning till offentliga medel. Eller… har man inom Katrineholms offentliga sektor förankrat den enfaldiges devis: gör som jag säger, inte som jag gör?

Frågan är om dessa ekonomiskt ansvariga har samma syn på sin egen ekonomi som på hur man ska handskas med skattemedel? Visar de samma nonchalans när det gäller sina egna räkningar? Om inte, varför har de då inte större respekt för offentliga medel? Är det måhända så att det sitter fel slags människor på rätt befattningar och att rätt slags människor därmed har förvisats till fel befattningar? Offentligt ljus behöver kasta sken över alla slags oegentligheter. Därmed önskar jag att ytterst ansvarig ekonomichef lägger korten på bordet och redovisar vem och vilka verksamheter som har orsakat dessa onödiga utgifter. Det skulle ses som en fin och respektfull gest mot kommunens invånare, vilka till syvende och sist besörjer den finansiella standarden hos både de som företräder verksamheterna som hos verksamheterna i sig självt.

Vårdnadsbidraget

Enligt socialdemokraterna riskerar ett införande av vårdnadsbidrag i Katrineholm rasera hela förskolans verksamhet. De säger att det skulle kosta avsevärda summor om de som idag väljer att O-kompenserat vara hemma med sina barn plötsligt skulle få möjlighet till att ta ut en mindre ekonomisk kompensation för detta. Socialdemokraterna nämner dock inte hur mycket det skulle kosta kommunen om alla de som idag väljer att vara hemma med sina små barn O-kompenserat, i stället skulle kräva en förskoleplats. Kan det vara så att socialdemokraterna i det här fallet både vill äta upp och behålla kakan?

Från argument som kvinnofälla, pensionsfälla och att vårdnadsbidraget endast gynnar de redan välbärgade har nu socialdemokraterna landat i en åsikt som går ut på att skuldbelägga de som redan idag, och i framtiden, väljer eller har tankar om att vilja vara hemma med sina små barn. Dessa föräldrar ska ha klart för sig att deras eventuella krav på ekonomisk kompensation i form av 3000:- i månaden riskerar rämna hela den socialdemokratiska iden om ett pedagogiskt(!) innehåll för de något äldre barnen i förskolan. Därmed utsätter man inte bara dem som står i valet och kvalet om de ska försvara vårdnadsbidraget eller ej för svåra moraliska dilemman och kraftiga påtryckningar, utan uppenbarar även att deras förskolepolitik bygger på att det är de små barnen, de mellan ett och tre år och som endast brukar förskolan som en torftig förvaringsinstitution, som bekostar de äldre barnens, de mellan fyra och sex års eventuella pedagogiska tilldelning. Var och en kan fundera över det moraliskt riktiga i denna politik!

Ingen förälder ska behöva känna skuld över hur de löser omsorgen om sina barn. Alla föräldrar bör däremot ges möjlighet till att kunna påverka hur de löser omsorgen om sina barn. Det torde ligga i samhällets intresse att först och främst fostra samhällsdugliga medborgare. För detta krävs beaktande av långsiktiga mänskliga aspekter.
- Vad är bäst för barnen?
- Vad är bäst för föräldrarna?
De som väljer att placera sina barn i förskolan under barnens första levnadsår ska ha (och har generellt) full respekt och acceptans för detta. Inte många ifrågasätter deras val. De som väljer att själva ta hand om sina barn under samma tid bör givetvis ses med samma aktning och godkännande. De ska dessutom kunna ta detta beslut utan att lida alltför stora ekonomiska förluster. Då är vårdnadsbidraget ett första steg för somliga.

För att kunna bekämpa sina fienden behöver man först identifiera dem

Enligt Katrineholms-Kuriren den 20/8 dominerar tre fastighetsägare i centrala Katrineholm just nu. Alla svenska! Enligt Hans G Winberg, ordförande i Handelscentrum Katrineholm och styrelseledamot i Svensk Handel, är det ett skurkaktigt internationellt fastighetskapital som är orsak till utarmningen av centrum (se KK 27/5).
Vad är det egentligen som gäller?