Journalistiken och ekonomin

”Intresset ljuger aldrig” är en marxistisk tes som även ickemarxister lätt kan acceptera och som är en viktig förklaringsgrund till politiskt beslutsfattande och opinionsbildning. Med detta i åtanke kan man fundera över Mikael Sekunds utspel på KK debatt den 3:e oktober. http://www.kkuriren.se/kkuriren/arkiv.php?id=230079&avdelning_1=102&avdelning_2=110&arkiv_datum=2008-10-03&go=1
Sekund intar i sitt inlägg rollen av bankernas och finansinstitutens försvarsadvokat samtidigt som han agerar åklagare och utdömer den hårda domen att allmänheten inte bör lita på journalister eftersom pågående finanskris i princip är en mediekonstruktion, enligt honom.

Min omedelbara reaktion är: I vilket (sär)intresse verkar Sekund och vem anser han, i och med sin vinkling, det vara mest förmånligt att gynna?

Sekund uttrycker att det är nedslående ”hur media skapat osäkerhet hos vanliga människor, sådana som du och jag, för att sedan rapportera att ”vanliga människor litar inte längre på bankerna”, vilket i sin tur lett till att människor verkligen börjat oroa sig; för sparpengarna, för pensionen och för huset”.

Här verkar Sekund totalt ha förbisett faktum att tiotusentals, kanske hundratusentals, amerikanare hittills har fått lämna sina hem och att den stora majoriteten amerikanare nu, genom ett krispaket, tvingas finansiera ett fåtal dubiösa typers inkompetenta handlande med gemenskapens ekonomiska resurser. Man brukar tala om att det som händer i USA idag, kommer även hända i Sverige inom en snar framtid. Och varför skulle det vara annorlunda den här gången? Sedan får finansmarknadsministern, riksbankschefen och chefen för riksgälden gapa hur samstämmigt som helst att Sverige står säkrad genom att vi skulle vara särskilt väl rustade. På mig har sådana upprepningar med en papegojas envishet, tvärtemot, omvänd effekt! Jag blir ännu mer orolig för hur de styrande tänker agera och ännu mer förbannad över att mitt intellekt ifrågasätts! Jag kan tänka själv och mitt förnuft säger att finanskrisen är ett faktum, och att den bland annat kommer sig av alltför vidlyftiga finansiella affärer av ett fåtal på den stora allmänhetens bekostnad. Att nu begära att jag ska sticka huvudet i sanden och att medge det hela bara är en mediekonstruktion är inte bara förnedrande utan också, som sagt, en total nedvärdering av mitt intellekt och av min förmåga att med omdöme analysera rådande omständigheter utifrån värderade fakta. Jag har dessutom inte för avsikt att försynt rädda dessa tvivelaktiga investerare genom att ingå i skattesubventionerade krispaket. De har levt gott länge nog, nu får dom inta en lägre levnadsstandard, kravla i sin egen skit eller skaffa sig en utbildning inom något som de är mer lämpade för.

Kärnan i Sekunds inlägg är meningen: ”För så är det ju; staten garanterar spararnas pengar och ingen bank kommer att ta ditt hus, om du fortsätter att betala räntan”.

Jag säger: staten må måhända garantera spararnas pengar via bankakuter och andra finansiella räddningsaktioner; men vem är det som egentligen då bekostar kalaset? Just det; du och jag, det vill säga vi som också är staten! Och vem är det som riskerar att förlora sitt hus på grund av oförmåga att kunna betala räntan? Rätt igen; du och jag, allmänheten, gemene man och den stora majoriteten medborgare som drivs till ruinens brant via bland annat arbetslöshet, försämringar i sjuk-, pensions- och försäkringssystem och sedermera via ”förnumstiga” krispaketen som ska rädda skinnet på dem som undermåligt förvärvat förtroende att handha våra gemensamma ekonomiska resurser.

Oavsett vems och vilkas intressen Sekund företräder är det olyckligt när någon missar målet så som han gör i det här fallet. I stället för att ge bifall åt det som är uppenbart för de allra flesta och utifrån det framhävda sina argument för sin sak, ger Sekund legitimitet åt fortsatta oegentligheter inom svensk ekonomi genom att skjuta på budbäraren; journalisten! Givetvis bör all information utsättas för kritisk granskning och stå föremål för ifrågasättande innan egna värderingar kan utformas. Och givetvis står sig journalistiken stark som opinionsbildare men att tilldela den orsak för den finansiella oro som nu föreligger är inte adekvat. Till detta verkar ett antal obestridliga fakta, från inte minst det förlovade landet USA, vilket hittills ansets stå galjonsfigur för övriga nationers ekonomier.