Journalistiken och ekonomin, del 2

Mikael Sekund har inga högre tankar om media och journalister. Han hävdar att de präglas av okunnighet och enögdhet samt att de konstruerar och frambringar osäkerhet bland vanliga människor. Sekund anser det vara olyckligt att media, trots sin usla journalistik och brist på specialkunskaper vid sidan om det journalistiska hantverket, innehar en alltför hög trovärdhet för de flesta människor. Journalister kan, enligt honom, ”inte mer om ekonomi och psykologi, som finanskrisen handlar om, än sina läsare eller sin publik”. Han vidhåller dessutom att journalistiken bygger på förenklingar eftersom journalister tror att det är vad publiken vill ha, samt att mediadrevet leder till att alla journalister tittar åt samma håll och därigenom missar alternativa svar på sina frågor eller nyanserna. http://www.kkuriren.se/kkuriren/standard_artikel.php?id=230079&avdelning_1=102&avdelning_2=110&t=1123632933 Till detta kan jag i mångt och mycket instämma men anser det vara olyckligt att dra alla inom journalistiken över samma kam. Det finns trots allt en hel del människor inom media som både innehar ämnesinriktad kunskap och som vågar gå sina egna vägar utan vare sig populistiska eller gemenskapliga behov (det finns dessutom orsak till att ekonomer blir just ekonomer och journalister blir just journalister. Sekund tycks kräva att alla journalister även ska inneha en högre utbildning inom det område han/hon skriver om, vilket visserligen vore önskvärt men ändå får ses som praktiskt omöjligt). Jag kan heller inte ge bifall till att journalister allena ska stå till svars för gemene mans och kvinnas finansiella osäkerhet och därför generellt bör anses opålitliga. Detta skulle vara att göra det alltför enkelt för sig! Sekunds allmängiltiga omdömen kan dock härröra från hans egna upplevelser som journalist och opinionsbildare men även genom hans samröre med andra mediekritiker såsom bland annat Stig-Björn Ljunggren.

Sekund anser det vara mest värt att beakta att finansmarknadsministern, riksbankschefen och chefen för Riksgälden samstämmigt säger att spararnas pengar är skyddade, därför att de svenska bankerna står starka och väl rustade. Han är också förtröstansfull med att staten garanterar spararnas pengar och att ingen bank kommer ta ditt hus, om du fortsätter att betala räntan. Tyvärr har dessa experters utlåtanden och garantier ”drunknat i medias gallskrikande”, enligt Sekund.

Utan att påstå mig inneha särskilt goda kunskaper om den finansiella sektorn (poäng till Sekund) törs jag ändå hävda att otaliga människor har blivit ”felinformerade” av så kallad expertis när det gäller sina egna investeringar. Och så är det väl: den finansiella världen ger inte tillräcklig insyn och är inte tillräckligt förutsägbar för alla att bli sin ”egen lyckas smed”. Inbyggt i systemet är att några få blir vinnare, men de allra flesta, tyvärr behöver betraktas som förlorare på nämnda vinnares bekostnad. Att Sekund då påstår att media borde fästa större vikt vid dessa personers utlåtanden faller enligt mig på sin egen orimlighet. Detta eftersom vi då i synnerhet skulle få en ännu mer snedvriden maktbalans där de allra mest initierade obehindrat kunde styra den finansiella utvecklingen ytterligare, och nu med ännu större hjälp av media. Måhända är det en sådan utveckling Sekund eftersträvar? Som före detta informationschef på SEB vet Sekund säkerligen av vilken vikt offentlig information är och att det vid varje tillfälle görs noga överväganden innan den tillkännages. Det är ytterst lite av det som blir sagt som i slutändan skulle kunna skada det egna intresset! Jag tror inte att de experter som Sekund förordar skiljer sig i det hänseendet, vilket jag också gjorde gällande i min debattartikel Journalistiken och Ekonomin. De har precis som vi andra, sina egna och dem de företräder intressen att se till.

Att som Sekund kräva att media skulle ha ifrågasatt och granskat den politik som delvis ligger till grund för dagens finansiella kris är inte adekvat. Varifrån skulle de ha fått informationen? Inget annat än gissningar utifrån ytterst finkänsliga signaler kunde ha lett rätt. Det enda vi vet om framtiden är att den är oviss. Och om det är någon som har missat de mer grundläggande orsakerna till krisen: såsom bankernas och finansinstitutens överambitiösa investeringar och egen girighet, att aktiemarknaden bygger på förväntningar i stället för reellt resultat och annat som media trots allt genom åren har tagit upp, är det bara att beklaga. Den stora allmänheten har nog förstått det ohållbara i den politik som gett legitimitet åt ”skurksamhället” (och som Sekund fortsätter att ge legitimitet åt genom att skjuta på budbäraren, journalisten). Få är också omedvetna om att dylik politik fortsätter föras på alla samhällsnivåer, inte minst inom den svenska offentliga sektorn där några få hejdlöst roffar åt sig av gemenskapens begränsade ekonomiska resurser. Skuldfällor i form av snabblån till unga är även det en ”framtida” bomb som kommer att skaka om i finanserna på ett antal plan i samhället för att inte tala om alla högre tjänstemän inom det privata näringslivet som osentimentalt tillskansar sig oproportionerliga arvoden utan att för den skull behöva bidra till ett bättre företagsklimat. Är det någon som har missat det?

Sekund har alldeles rätt i att samhället och allmänheten skulle gynnas av att journalister och medier mer granskar och övervakar makten och alla med makt, samt att de mer ifrågasätter det som kan kallas den finansiella sektorn. http://www.kkuriren.se/kkuriren/standard_artikel.php?id=233320&avdelning_1=102&avdelning_2=110 Om detta har jag heller aldrig disputerat! Jag motsätter mig däremot, som sagts tidigare, att han skjuter en hejdlös hagelsvärm på allt som rör sig inom journalistiken eftersom han anser den stå ensam ansvarig för pågående finanskris. Jag opponerar mig även emot Sekunds uppmaning att fästa särskild stor vikt vid så kallade initierade potentaters expertutlåtanden. Det finns, enligt mig, ingenting som särskiljer Sverige från övriga i-landsekonomier så markant att vi skulle klara oss bättre än alla andra vid en global finansiell kris. Ingen blir dock gladare än jag om jag här motbevisas. Jag anser dessutom, till skillnad från Sekund, att det i slutändan är vi, du och jag, den stora allmänheten som blir tvungna att bekosta kalaset. Det är framtida investeringar i vår välfärd som ryker. Sekund tror uppenbarligen på de höga herrarna och att Sveriges ekonomi är säkrad genom att man vid en kris utan problem trollar fram X antal miljarder för att garantera spararnas pengar. För mig är det obestridligt att en person som vill pådyvla andra en sådan syn gör det av intresse. Varthän Sekunds intresse ligger låter jag vara osagt för tillfället. Tilliten behöver finnas i människans förnuft. Att var och en med skepsis värderar och utformar sina egna åsikter utifrån en så samlad bild av ”förevisad verklighet” som möjligt. Tyvärr är det inte helt enkelt. Varken för dig, mig eller journalistiken.