Barnens säkerhet utanför Bie skola

Är säkerheten för barnen i Bie mindre värd än säkerheten för dem som bor på Herrgårdsvägen i centralkommunen? Lars Ramstedt, "gatuingenjör" och avdelningschef för myndigheten för nyproduktion inom service- och teknikförvaltningen i Kat­rineholms kommun, tycks anse det!

Under sensommaren 2008 framförde jag till Ramstedt önskemål om så kallade fartdämpande hinder utanför Bie skola i korsningen Kurortsvägen-Doktor Levins väg. Detta eftersom; dels biltrafiken emellanåt håller en alldeles för hög hastighet med hänsyn till barn och sikten i korsningen (vilket inte underlättas av att Kurortsvägen används som parkeringsplats för både bilar och långtradare under stora delar av dygnet), dels därför att alla övriga skolor i kommunen på ett eller annat vis har utrustats med någon eller några trafiksäkerhetshöjande hjälpmedel. Detta kan vara i form av nedsatt hastighet, trafiksignaler, fartdämpande hinder och/eller övergångsställen. Behovet vidimerades av Jan Andersson, rektor på Bie skola, och flera Biebor har framhållit att behovet och önskemålet ingalunda är nytt. Det har under årens lopp - dock utan gehör från berörd myndighet - vid upprepade tillfällen framförts önskningar om höjd trafiksäkerhet för de barn som dagligdags tvingas passera över Kurortsvägen på sin väg till och från skolan. I det här fallet berörs även de barn som väntar på sin skolskjuts och givetvis även de som utanför skoltid på ett eller annat vis vistas i området.

Ramstedt svarade: att man inom service- och teknikförvaltningen prioriterar planerade åtgärder enligt en trafiknätsanalys. Denna analys har till syfte att ge besked om hur gatunätet ska användas, vilka trafiksäkerhetsåtgärder som är lämpliga att vidta på olika platser och inte minst hur dessa skall prioriteras. Enligt förordad prioriteringslista skall trafiksäkerhetsåtgärder främst beröra olycksdrabbade platser. I andra hand förordas platser där många barn, äldre och handikappade vistas och i tredje hand det övriga gatunätet. Det torde därmed inte råda några tveksamheter till att korsningen i Bie enligt prioriteringslistan tillhör kategori två.

I samband med min förfrågan föreslog jag att de trafikhinder, som användes utanför den vid tillfället nedläggande Rådmanskolan på Västgötagatan, med fördel skulle kunna användas i Bie (med tillägget att i andra hand se över vad som i övrigt finns i kommunens förråd). Jag har vid senare tillfällen även visat på ett antal exempel på fartdämpande hinder för Ramstedt som kan införskaffas till den förhållandevis anspråkslösa kostnaden av cirka 8 000 kronor - vilket i rimlighetens namn ändå bör ses som en ringa kostnad sett i perspektiv till vad en olycka kan innebära ekonomiskt.

Vid tillfället tog jag även kontakt med utbildningsförvaltningens chef, Ingrid Nandrup, eftersom barns säkerhet till och från skolan lyder under arbetsmiljölagstiftningen samt att berörd skolstyrelse ansvarar för att skolskjutshållplatserna är ändamålsenligt och trafiksäkert utformade (barnen stiger som sagts tidigare på och av skolbussarna invid nämnd korsning). Dessutom informerades de flesta förtroendevalda inom service- och tekniknämnden samt bildningsnämnden om ärendet.

Via mail den 8 december fick jag av Ramstedt veta; att de av mig föreslagna trafikhindren vid Rådmanskolan placerats ut på Herrgårds­vägen! En gata belägen i utkanten av centralkommunen intill den vackra Djulösjön vid Djulökvarn.Min förvåning var givetvis stor och jag efterfrågade omedelbart de dokument som säkerställer att Herrgårdsvägen är mer olycksdrabbad än korsningen Kurortsvägen-Doktor Levins väg. Vilket rimligen borde vara fallet vid efterlevnad av tidigare förevisad trafiknätanalys.

Någon sådan analys var inte genomförd, enligt Ramstedt. Han hänvisade nu i stället till att man inom förvaltningens "samlade yrkeskompetens" gjort bedömningen att trafiksäkerheten för de boende på Herrgårdsvägen i det här fallet var viktigare än för de små barnen i Bie.

Man kan i detta avseende fundera över; dels hur våra makthavare för­fogar och fördelar våra gemensamma resurser och vad och vem det är som styr deras handlande, men även över hur vi medborgare ska förhålla oss till att dessa makthavare helt enkelt vid behov anpassar spelreglerna efter egna behag. I det här fallet har man uttryckligen - från början - hänvisat till en viss prioriteringsordning men när det uppdagats oegentligheter omformat den och skapat en helt annan version. Men hur ska då jag - som enkel medborgare - kunna veta vad det är som gäller? Ska jag inte - vid en rak fråga vid kontakt med myndighet - kunna förutsätta ett adekvat svar?

Jo! Givetvis! En myndighet - i besittning av för verksamheten överensstämmande kompetens - ska alltid ge klara och begripliga besked vid kontakt med medborgarna. Dessa besked ska sedan obönhörligen efterlevas och inte stöpas om efter infall när andan faller på såsom Ramstedt i det här fallet har gjort! Han har - initialt - hänvisat till att hans myndighet styrs av vissa föreskrifter vilka han också offentliggjort. När det sedan visat sig att dessa föreskrifter förbigåtts tar han fräckt och ogenerat avstånd från dem genom att egenmäktigt ändra på reglementet.

I det här fallet handlar det om barns säkerhet vid en skola i kommunen.Ramstedt anser uppenbarligen att dessa barns säkerhet är mindre värd än de boendes på Herrgårdsvägen i centralkommunen och styr därför med alla medel över medborgarnas gemensamma disponibla resurser dit. Man kan undra varför och vem kommer härnäst att drabbas av hans nycker?