Socialdemokratiskt jämlikhetsperspektiv

I feminismens och kostnadseffektivitetens namn angriper Laila Bjurling (s) och Caroline Helmerssons-Olsson (s), tisdag 10 mars http://www.kkuriren.se/kkuriren/standard_artikel.php?id=275095&avdelning_1=102&avdelning_2=110, de som önskar värna om barnen genom bland annat barnomsorgspeng och vårdnadsbidrag. Helt i linje med nutidens självcentrerade, kommersialistiska och ekonomistiska anda förutsätter de att alla kvinnor vill göra karriär och tjäna pengar. De visar ingen förståelse eller respekt för att det finns dem som värdesätter att själva ta hand om sina egna barn under barnens första levnadsår, och att fler skulle välja det om möjligheten fanns och samhällssynen var annorlunda. ”Vi socialdemokrater har som ledstjärna att syna varje förslag och reform ur ett jämställdhetsperspektiv”, skriver de. Ett perspektiv som är format av de kvinnor och män som delar deras egen definition av jämställdhet. Ett perspektiv som till stora delar bygger på förakt mot föräldraskapet och som inte tillnärmelsevis ser till alla små barns bästa. I min värld - står jämställdhet för alla kvinnor ges status, möjligheter och förutsättningar till att själv välja om de vill ta hand om och stödja sina egna barns utveckling, eller delvis överlåta den uppgiften åt någon annan! Enligt samma princip ska naturligtvis de kvinnor som väljer att förvärvsarbeta inneha samma status, möjligheter och förutsättningar som män på arbetsmarknaden.

”Vi [socialdemokrater] värnar kvalitén inom dagens utmärkta förskolesystem” uttrycker de allmängiltigt och ohämmat! Hm…det är väl bra att de värnar om kvalitén. Frågan är bara om dagens förskola alltid är så utmärkt.

Med tanke på att de allra flesta svenska barn i dagens samhälle fått sin ”skolning” i detta förskolesystem är det anmärkningsvärt många som idag lider av psykisk ohälsa för att kalla det utmärkt! Borde inte barn och ungdomar av idag må bra efter att ha fått en så förträfflig start i livet? Tyvärr tycks inte statistiken i det hänseendet peka åt rätt håll!

Dagens barnomsorg är en socialdemokratisk konstruktion med anor långt tillbaka i tiden och dess förgrundsgestalt är Alva Myrdal. Hon och socialismen har i första hand sett kvinnans frigörelse som en fråga om arbetarrörelsens frigörelse och inte skytt några som helst medel i den kampen. Alva lär en gång ha sagt, att precis som folk var tvungna till att lära sig äta tomater, fick man också lära dem bo i höghus. Det säger en hel del om hennes jämlikhets- och människosyn.

Utan att generalisera och överdriva tycks dagens barnomsorg i stora delar inneha mer av institutionalisering än omvårdnad. De flesta som arbetar inom förskolan gör ett fantastiskt bra jobb under knappa förhållanden men riskerar ständigt att ge vika i organisations- och kostnadseffektiviseringens namn! Vad gör socialdemokraterna för att deras arbetsförhållanden ska bli bättre? Med vårdnadsbidrag och barnomsorgspeng finns möjlighet till avlastning genom mindre barngrupper och tid till den omsorg som de till ytterst är ämnade för och de allra flesta helst ser sig syssla med.

Vid betraktelse av Lailas och Carolines argumentation kan man konstatera att socialdemokraternas största farhåga numera är att låta våra barn växa upp till autonoma och självtänkande individer. Föräldrars försorg om sina egna barn utgör här deras största hot och de använder kvinnans frigörelse som argument. De anser förskolan vara bäst lämpad till att ta hand om allas våra barn men vill inte tillerkänna den de resurser som den eftersträvar, varken ur personalperspektiv eller sett till barnens individuella behov och förutsättningar. Och de anser det vara mest jämlikt om alla kvinnor förvärvsarbetar. Barnens väl och ve bryr de sig i det avseendet mindre om.

Det socialdemokratiska jämlikhetsperspektivet kan avslutningsvis sammanfattas: Alla är jämlika men somliga är mera jämlika än andra.