Replik till Marianne Hertzberg

På insändarsidan i fredagens Katrineholms-Kuriren svarar Marianne Hertzberg på min debattartikel om vårdnadsbidrag och barnomsorgspeng. http://www.kkuriren.se/kkuriren/arkiv.php?id=279127&avdelning_1=102&avdelning_2=113&arkiv_datum=2009-03-20&go=1

Och i dagens tidning blir hon livligt påhejad av någon som kallar sig "luttrad". http://www.kkuriren.se/kkuriren/standard_artikel.php?id=279819&avdelning_1=102&avdelning_2=113&t=1525354398

Marianne Hertzbergs insändare vill jag gärna replikera med...

Jag har med tiden förstått att det finns vissa ämnen som är mer eller mindre känsliga att ha synpunkter på den offentliga debatten. Ett av dessa mer känsliga ämnen är huruvida föräldrar själva ska kunna bestämma om de ska ta hand om sina egna små barn eller inte.

Som jag skrev i mitt debattinlägg; anser jag att det vore mest jämställt om alla kvinnor ges samma status vare sig de väljer att förvärvsarbeta eller vara hemma med sina små barn. De behöver därför också ges samma möjligheter och förutsättningar till att själva kunna välja om de vill ta hand om och stödja sina egna barns utveckling eller om de delvis vill överlåta den uppgiften åt någon annan. Hertzbergs – och hennes meningsfränders – definition av jämställdhet är att alla kvinnor ska förvärvsarbeta. Skillnaden ligger i: att jag vill upphöja statusen även för de kvinnor som sätter mer värde i att ta hand om sina egna barn medan Hertzberg och likasinnade inte vill tillerkänna varken status eller värde i att ta hand om sina egna barn. Om min åsikt i detta är ”gubbmossigt” kan man fråga sig vad man ska kalla dem som egenmäktigt tar sig mandat som språkrör och ställföreträdare för en hel nations kvinnor! Min avsikt är att belysa debatten från en annan synvinkel, att inte bara låta de som skriker högst och mest enträget förbli oemotsagda. Jag vill bara påvisa på att det finns människor av annan åsikt! Vill man – kan man vara bekväm och kalla mig för ”gubbmossig”. Alternativet är att föra en för ämnet saklig debatt!

Därför Marianne Hetzberg, skulle jag vilja veta vad du menar med att mammor får dåligt samvete av min retorik? På vilket sätt blir det sämre av en annorlunda resursfördelning mellan förskolan och hemmet, och varför måste just dessa enheter polariseras? Går det inte att kombinera en bra förskola med att några själva tar hand om sina egna barn? Finns det inga olikheter kvinnor emellan? Vill verkligen alla kvinnor studera, förvärvsarbeta och/eller driva företag under deras egna barns första levnadsår och vilka belägg har du i så fall för det? Varför förutsätter du att värdet i att ta hand om sina egna barn måste vara så lågt att de som gör det riskerar bli ”fattigpensionärer”? Kan inte statusen i stället höjas även i detta arbete och vara till exempel pensionsgrundande?

Till sist anser jag - precis som du - att det finns mycket att förändra och förbättra i samhället. Inte minst för barnen! Vårdnadsbidraget kan ses som en möjlighet för barnen att kunna få ha sina egna föräldrar närvarande under deras första levnadsår. Detta har inte minst visat sig viktigt för deras anknytning. Jag hävdar dock inte att det är bäst för alla! Men jag är övertygad om att varje förälder generellt själv är bäst lämpad att avgöra vad som är lämpligast för dem och deras egna barn. Till detta har samhället, enligt mig, en skyldighet att tillhandahålla alternativ. Likväl som status, möjligheter och förutsättningar ska ges åt dem som väljer att förvärvsarbeta och placera sina barn i förskolan ska detsamma gälla för dem som väljer att själva ta hand om sina egna små barn. Något annat är, åtminstone för mig, svårt att försvara ur
jämställdhetsperspektiv.