Kommunal självstyrelse är allas ansvar

En demokrati lever för och genom sina medborgare. Den äger ingen annan legitimitet än den som medborgarna ger den. Demokratins allmänna ide bygger på att den politiska makten ytterst utövas av folket. Den enskilde medborgaren bör därför inneha ett visst mått av kunskap och handlingsberedskap för att värna sina intressen. Det, i sin tur, förutsätter att medborgaren kan bilda sig en egen uppfattning om frågor som berör hennes liv, och att hon kan överblicka konsekvenserna av sina handlingar tillräckligt väl för att ta ansvar för dem. Som enskild medborgare kan man aldrig hänvisa till någon annan och säga att den personen får ta ställning för mig. Tar vi inte vårat politiska ansvar får vi de politiker som vi förtjänar. Tigandet är en tillflykt undan fördömandet av det som sker, en metod att komma ifrån den pinsamma insikten, att göra försoning med ondskan uthärdlig, att undvika ansvar med ett inte alltför tungt samvete. Den frispråkige har rättighet till delaktighet och möjlighet till påverkan, den tigande är piskad att underordna sig omständigheterna.

Demokrati kan ses som en process, en metod genom vilken ett samhälle reflekterar och genom debatt formar sina gemensamma regler. Dess beslutsmetod bygger på möjligheten att samtala och att kritisera. I regeringsformen betonas den kommunala självstyrelsens roll för demokratin på följande sätt: ”Genom den kommunala självstyrelsen kan demokratins medinflytande på angelägenheter som berör medborgarna förverkligas i vid omfattning.” Demokrati är därmed allas vårt ansvar, vi måste alla engagera oss och den som inte gör det får skylla sig själv. I ett sådant sammanhang blir politikerförakt detsamma som självförakt och det har vi inte mycket glädje av.

Kommunens mål är i första hand att tillfredsställa medborgarnas behov. Det är också medborgarna som står för den avgörande delen av finansieringen. De förtroendevaldas främsta uppdragsgivare är medborgarna; de som givit politikerna sitt förtroende att företräda dom i det gemensamma beslutsfattandet. De förtroendevalda ska därför, dels lyssna på och föra fram medborgarnas önskemål, dels prioritera mellan dessa önskemål. Det som gör en demokrati till en demokrati är inte att vi är eniga utan att vi har rätt till att vara oeniga. Ett politiskt beslut bör dock, i något så när demokratisk anda, spegla en viss opinion hos medborgarna. Allmänhetens överinseende är sedan säkert stort, även över till synes felaktiga beslut, bara beslutets grunder är klargörande, att man har utgått ifrån de som berörs och att källan till kunskapen har varit de som berörs verklighet.

De förtroendevaldas uppgift är att göra tydligt för förvaltningen vad dom förväntar sig, vilka resurser som dom ställer till förfogande, vilka resultat som ska uppnås och de begränsningar som de kan vilja sätta för förvaltningens handlingsutrymme. När dessa beslut väl är fattade måste förvaltningen få möjlighet att ta ett helhetsansvar för tillämpningen, givetvis efter att ha förankrat ett förtroende för tillämpningen i organisationen. Om förvaltningen inte anser att det är möjligt eller uppfattar det politiska beslutet stå i stark motsättning till de värden som präglar verksamheten bör protest framläggas.

De förtroendevalda är inte de enda politikerna i reell mening. Förvaltningen har stor makt på grundval av sin närvaro överallt i processen, sin kontinuitet och kunskap. Från initiativ till verkställande finns det tjänstemän. Förvaltningen avgör också vilken policy som verksamheten ska präglas av. De politiska organen fattar besluten men det är ändå förvaltningen som vidtar de konkreta åtgärderna och bestämmer vad politiken faktiskt blir. Tjänstemännen bör därför vara medvetna om att de sysslar med politik och medverkar till vem som ska få vad, när och hur. Han eller hon bör därför fundera över vilka värderingar som styr deras handlande och utifrån det bygga en självförståelse för sin roll i demokratin.


En kommuns offentliga sektor är en kollektiv tillgång. Något som tillkommit under lång tid och som ska överlämnas till framtida generationer. Det ska helst överlämnas förbättrat, men åtminstone inte försämrat. I en organisation för man vidare en kultur och ett synsätt som man assimilerar uppifrån. En organisations kultur är dess skötsel. Inom den kommunala offentliga sektorns organisation verkar politiker, tjänstemän och annan personal inom förvaltningar såsom rektorer, lärare, sköterskor, städpersonal, läkare, renhållningsarbetare med flera. Dessa personer återspeglar organisationens grundläggande värderingar utåt sett oavsett om de överinstämmer eller ej med deras egna värderingar. Att som enskild individ då gå emot någon överordnad i organisationen och ifrågasätta en policy kräver ett oerhört civilkurage. Det är lätt att det uppstår en falsk glättig yta, där alla är överens, medan det samtidigt finns ett förakt mot överheten. Ve den som vågar säga att kejsaren är naken.

Ibland behöver man dock skilja på vad någonting kostar och vad det är värt. Det kan därför tidvis vara värt att klä skott och låta det egna namnet lysa i eldskrift för det man tror på…även om det kan kosta utsatthet för vedergällning.