Partipiskan viner

Oroväckande många av Katrineholms politiker uttalar missnöje och frustration över att inte få ge uttryck för sina egna åsikter i den interna och externa politiska debatten. Partipiskan viner och ni tvingas underordna er en hållning som ett fåtal starka personligheter i partiet framhävdar eller i bästa fall partimajoriteten står bakom. Vid omröstningar förmås ni med avvikande mening anmäla detta som en reservation innan den riktiga omröstningen. Ni som inte vill rösta emot eran övertygelse uppmanas att ”stanna hemma” eller hitta på någon ursäkt för att inte närvara vid omröstningen. Partiet ser helst att alla är överens. Eran framtid inom partiet kan vara slut om ni röstar emot partiets hållning eftersom det riskerar ända i att det inte bli några fler uppdrag för eran del.

En del av er verkar, i politiken, ha funnit ett bekvämt tillhåll att fly undan era vardagliga sysslor. Att med en relativt ringa insats uppbära politiska arvoden och slå dank under någorlunda gemytliga former. Ni dyker ofta upp till möten dåligt initierade och pålästa i frågor som ska behandlas och utan att till synes ha ägnat några djupare tankar åt beslutens eventuella konsekvenser. Eller har tillvant er med inskränkningen att över huvud taget kunna påverka? Att det ändå inte spelar någon roll vad ni tycker eller uttrycker! Det kommer att bli som ”ledarflocken” bestämmer i alla fall! I så fall kan man undra om ni någon gång haft förtröstan i att, genom politiken, verka för ”det goda samhället”, och om så var fallet, varför och när ni föll in i likgiltighetens och underkuvandets dimma?

Politik kräver civilkurage! Att man vågar riskera att hamna utanför den till synes etablerade ”flocken”! Att tordas stå för sin övertygelse! Men det kräver också att man är beredd att ge efter då denna övertygelse konfronteras och ertappas med brister! Inte sällan visar sig dock intuitionen vara en god ledstjärna, och att fler kommit till samma insikt som en själv då förnuftet får råda. Detta kan då ge då upphov till att man skapar en ny ”flock” eller till att man i samförstånd enas om att ersätta befintliga ledare i ”flocken” med nya.

Demokrati kommer aldrig kräva att vi alla ska vara fullständigt eniga! Demokrati kräver däremot att vi alla är beredda att försvara var och ens rätt till att ha sin egen åsikt! Men om inte ni, politiker, folkets företrädare och samhällsutvecklingens portalfigurer, törs uttrycka era egna åsikter i frågor som berör just samhället och medborgarna, samt vågar stå för dessa åsikter, hur kan ni då någonsin begära att medborgarna i sin tur ska försvara demokratin?

All heder åt Reijo Eriksson (s) som har kurage nog att ifrågasätta sitt eget partis interna demokrati. http://kkuriren.se/kkuriren/standard_artikel.php?id=223707&avdelning_1=102&avdelning_2=113&t=1123631568 Fler av hans sort behövs för att blottlägga det som är uppenbart för de allra flesta av oss. Partierna och politiken lider brist på demokrati. Partipiskan viner och ett fåtal håller i skaftet. Ingen kedja är dock starkare än sin svagaste länk.